fredag 31 juli 2009

Att verklighetsanpassa en provdocka


I födelsedagspresent i våras fick jag en ställbar provdocka, en Universal från Bergman-Johansson i storlek S. Den täcker storlekarna 36-42, vilket gör den användbar när jag syr till mig själv samt även när jag syr till min svägerska som är mindre än mig. Så småningom borde den funka även för döttrarnas storlekar. Den har ställbar hals-,byst-, midje- och höftvidd. Den har också justerbar rygglängd-nog så viktigt- och naturligtvis höjd från golvet. Ytan är tygklädd, med ett material som gör att tyger som inte är helt blanka lätt fastnar fast, vilket är praktiskt när man provar ut mönsterdelar. Lite besvärligt dock när man skall dra på ett tight, färdigsytt plagg, t ex en tröja. I och med tyget kan man ju också nåla fast delar, om man sticker tangentiellt, dvs längs med ytan.
Jag använder mestadels kläder i storlek 42, vilket gör att dockan är ganska mycket "isärskruvad" när den är inställd efter mina mått. Det blir alltså glepor i sidorna, mitt fram och mitt bak. Jag kunde också direkt konstatera att min midjevidd överskred dockans maxmått...
Jag är normalviktig, men någon timglasmidja har jag inte! Kanske har fyra graviditeter och för lite träning gjort sitt till...
Alltså har jag gjort en enkel verklighetsanpassning av dockan, som jag tänkte visa. Ett och ett halvt varv med vadd avsett för kviltning fick till rätt mått. För att fästa detta sydde jag helt enkelt ihop en bit muddväv till ett rör, och drog över dockan. Tog en befintlig bit utan att klippa till den, och det visade sig bli väldigt bra, som en tubtopp. Utöver att hålla vadden på plats så gör det att jag kan nåla mönsterdelar även i sidan och mitt fram och mitt bak, utan att de fladdrar i väg in i gleporna.
Nu kan man ju anmärka på att vadden inte sitter alldeles slätt, den syns genom muddväven. Men det kan vara en nyttig påminnelse: om plagget jag syr sitter så tight att vaddkanterna syns igenom, då kommer även mina "vaddkanter" att synas, och plagget alltså inte vara så klädsamt...
Konstruktionen skall ju också vara enkel att ta av och på när dockan skall ställas in för andra mått.
Jag har aldrig använt provdocka innan, men är glatt överraskad. Dess existens bidrar nog till min lust att börja sy mer till mig själv. Det är ju betydligt enklare att prova på dockan än att hålla på och prova på sig själv. För att inte tala om hur svårt det är att nåla ändringar när plagget sitter på en själv! Jag kan verkligen undra hur jag klarat mig utan docka så länge!
Jag har ju inte testat någon annan docka, men åtminstone så härlångt är jag helnöjd med min!

8 kommentarer:

mallaching sa...

Smart lösning :)

rino sa...

min docka ser ut exakt som din. Håller med dig om +och- med yttyget och om midjan! En sån midja i förhållande till resten av kroppen måste vara rätt ovanligt. Smart idé med vadden o mudden, ska komma ihåg det!
Jag kan tycka att dockan känns lite ömtålig. Välter den blir den lätt skev och rattarna trögare.
Men den är ett roligt hjälpmedel

Madelene sa...

Smart! Gillar verkligen din sydda mamma mage! Så ska det se ut!

anna sa...

Smart lösning!!

LillaBarn sa...

Ja alla kan ju inte se ut som Naomi Cambell även om det verkar så varje gång man ska försöka hitta kläder som passar. Smart lösning!!

Christine sa...

vad kostade den där provdockan? :D

Heimlaga sa...

Christine: aktuella prisuppgifter finns i länken till Bergman&Johansson!

Anonym sa...

Hejsan!
Smart! :)
Jag undrar om man kan få hjälp av er som verkar va lite syhaja här, vad det här andra namnet för en provdocka är?
Jag har alltid hört ett annat namn och tror det är en äldre variant på provdocla
Vore hemskt tacksam för svar!
Mvh
Lhinda
lhindaandersson@hotmail.com