Fake-folkdräkt

Jag har genom åren samlat på mig tre stycken Västerbottensdräkter, en till vardera dottern. Däremot fattas det åtminstone en skjorta, då det är den del av dräkten som behöver tvättas mest frekvent. Övriga delar är i ylle. Redan då jag fick den första dräkten, som var utan skjorta, lånade jag en skjorta för att rita av mönster i syfte att sy en ny. Det blev inte av. 

I somras hittade jag en vit gardin av ett kraftigt men mycket skönt bommulstyg på en loppis och fick tanken att sy en folkdräktsinspirerad skjorta. När jag började klippa till hade jag inga planer på att sy hålsöm, men modellen blev som en Västerbottensskjorta. Då jag fållade halssprundet med hålsömsteknik tyckte jag det blev så fint och var så roligt att det blev en enkel hålsöm längs krage och manchetter också, men inte alls så avancerad som det ska vara på en Västerbottensdräkt.

 

Tillräkligt retro?

Så kommer då några livebilder på folkdräkten!
Munsaladräkten finns dokumenterad redan i mitten av 1800-talet, men blev officiellt registrerad 1909, med andra ord firar den 100-årsjubileum i år. Är det tillräckligt retro det?!

Till dräkten hör, utöver kjol,blus,väst och förkläde som jag sytt, även en blommig sjal (halskläde) i ylle, en mycket praktisk broderad ficka(kjolsäck) som knyts runt midjan över ena höften samt en broderad, spetsförsedd mössa (bindmössa med stycke).
Jag kände mig dock inte riktigt bekväm i mössan, och mina barn såg väldigt skeptiska ut, så den åkte av innan vi for hemifrån till bröllopet...
I övrigt är det en väldigt bekväm klädsel, åtminstone om det inte är så varmt där man vistas. Däremot är det nog inget för den som till varje pris vill se så smal och liten ut som möjligt, de olika plaggen "bygger ju på" varandra, så man blir rätt stor och ståtlig! Och skiljer ju sig lite ur mängden så att säga...
Det kändes också väldigt bra att ha ett förkläde som är lätt att tvätta och stryka, då jag fick gå och bära lilla G en hel del mellan hennes rymningsrundor i gruset.Yllekjolen är ju inget som man tvättar i maskin varje gång den använts.
Så är då mitt folkdräktsprojekt avslutat. Det tog mig två veckor från start till mål, om man inte räknar med åren tyget låg i garderoben. Naturligtvis är det inte optimalt att sy så pass snabbt, jag fick t ex rätt ont i ryggen av att sitta böjd över hålsömmen flera timmar samma dag. Men samtidigt var det bra att ha ett användningstillfälle som piska och morot, så att den verkligen blev klar. Jag får väl fila mer på hålsömmen nästa gång...


Dotter G och dotter P hade också Heimlaga klänningar.
Så även svägerskan och hennes dotter, dvs barnens kusin.

Färdig!

Nu är även förklädet klart! Jag hade inte tillgång till någon förlaga, det gamla ligger förmodligen kvar i Finland hos min mamma, så jag fick gissa lite utifrån minnesbilder och de bilder som går att hitta på nätet. Det kändes väldigt långsmalt då jag sydde det, men på ser det ut som jag tror det skall göra. Det är sytt i samma linnetyg som blusen. Fållen runt om är bred och vikt utåt, fastsydd med hålsömmen/utdragssömmen som går alldeles invid fållen.

Ärmarna på blusen gjorde jag om i går, sprättade loss och kortade av. De hade blivit alldeles på tok för långa, så att det blev överhäng över manchetten.

Nu är alltså allt det sydda klart. Tillkommer lite "kringutrustning" som jag har sedan tidigare. Livebild på mig i full mundering torde komma efter helgen.

Kjolen

Så är då kjolen till folkdräkten från Munsala också klar. Tyget är ett randigt ylletyg, i huvudsak blått-flaggblått enligt dottern- med ränder i vitt, grönt, rött, gult och svart. Som jag har förstått det brukade man inte klippa till kjolen, utan man använde helt enkelt det tyg man hade vävt, och veckade/fållade olika mycket beroende på storlek.
För att få veckningen jämn behövdes lite räkneövning. Jag ville ha lite marginal uppåt, och nu blev tygbredden ca 10 cm större än mitt midjemått. Det fick bli ett extra, djupt motveck i anslutning till sprundet.Knäppningen sker med hakar och hyskor, och jag passade på att sy in tre rader hyskor för varierande midjemått. De som inte används kan behändigt petas in under vecket. Det verkar kanske lite konstigt att inte sy exakt måttanpassat när jag nu syr till mig själv och skulle ha möjlighet till detta, men jag har sett på min mammas dräkt att den har behövts anpassas både uppåt och neråt i storlek genom åren. Kanske kommer mitt midjemått att variera med åren( skulle inte alls förvåna mig), och kanske skall den i framtiden bäras av någon av döttrarna. Sen är det ju förstås inte så dumt att kunna variera midjemått vid t ex julbord heller...



Linningen är sydd med ett ripsband på insidan. Som ni kan se på närbilderna har jag använt overlocken till att kasta ändarna på tyget. Det är förmodligen helt vanvördigt och "förbjudet" enligt hemslöjdsmänniskor. Nu strävar jag inte mot att sy ett museiföremål utan en dräkt att använda, så jag har fritt blandat tekninker allt efter vad som verkat mest praktiskt. Fållad är den dock för hand.

Så återstår ett förkläde att sy. Hoppet finns att det skall vara klart till lördag!

En guide till den långsamma lyckan

Så lyder underrubriken till Bonniers Stora Bok om Broderi, som jag har lånat på biblioteket. Anledning var förstås att jag skulle sy hålsöm på blusen och förklädet till folkdräkten. Utdragssöm, kallas det tydligen, enligt den boken. Man drar alltså ut trådar ur tyget en väg, så att det friläggs trådar vinkelrätt mot hur sömmen skall gå. Sen syr man ihop dessa på olika sätt, så att "hål" bildas.
Det finns säkert många olika slags hålsömmar även på folkdräkter från Munsala, men tack och lov var det en ganska enkel en på den jag har som förlaga. Den är sydd med något som kallas stolphålsöm. Egentligen skall man väl räkna trådarna, så att det blir exakt lika många i varje stygn. Det övergår dock mitt tålamod, särskilt på krage och manchetter där det är två lager urdragna trådar, så jag förlitade mig till ögonmåttet.
Att sy hålsömmen var riktigt roligt, och tog inte särskilt lång tid. Det pillriga var att peta ut trådarna. Tyget är ett tunnt linnetyg, så ofta gick trådarna av.
Själva blusen består enbart av raka stycken, fram och bakstycke klippta i ett. Det enda rundade är halsurringningen, annars är det raka stycken som är sydda med lite veck, och mycket rynk...

Jag kan tänka mig att handbroderi är en konstart man skulle kunna fastna i. Tänk så mycket vackert man kan göra! Jag är dock lite för praktiskt lagd. Jag vill kunna använda det jag gör. Dukar använder vi i stort sett aldrig, särskilt inte med småbarn i huset, så alla ärvda ligger bara i skåpet. Broderade tavlor är inte riktigt heller min grej. Inte tavlor över huvud taget, alla vi har ligger ännu ouppackade efter flytten för tre år sedan.
Det kanske blir handbroderade kläder framöver...

Jaja men!

Visst är det en folkdräkt på gång! Det här är ett USO-un-started object-som legat 6 år i skåpet. Jag köpte tyget i Finland för 6 år sedan. Handvävt folkdräktstyg är ju inget man direkt hittar på Olssons Tyger. Men sen blev jag gravid med M, som nu fyllt 5 år, och då var det inte läge att börja sy. Ville invänta någon sorts basnivå för mina mått först... Sen har jag hunnit glömma bort projektet. Och få ett fjärde barn.
I sommar blev det dock på olika sätt aktuellt med folkdräktsfunderingar igen, och jag beslöt mig för att ta tag i det. Kom på att vi dessutom är bjudna på bröllop nu på lördag, så då vore det ju trevligt om den gick att använda. Så där väldigt lång framförhållning har jag ju inte, så vi får väl se... Men det är bra att ha en anledning att fullfölja projektet, så att det inte blir liggande 6 år till.Nå väl, det skall bli en Munsala-dräkt. Det är min mammas hemkommun, och numera ingår Munsala som en del i Nykarleby, som är min egen hemstad.
Munsaladräkten är även en av de snyggaste i Finland(nej, inte är jag jävig, inte), man hittar den ibland på små dockor i souverniraffärer på helt andra ställen i Finland.

Min mamma sydde en åt sig då hon var ung. Då jag var i tonåren passade den på mig, men inte på henne. Nu passar den inte längre på mig, men kanske på henne... Så det är dags att hon får igen den. Just nu hänger den i alla fall här och utgör förlaga till den jag syr.

Hittills är det bara västen som är klar. Den är sydd i blått ylletyg, med ett foder av mörkgrått linne. Originalet hade ett separat sidstycke på västen, men eftersom jag inte tyckte att det behövdes för formens skull, så klippte jag bara fram och bakstycke. Den gamla västen hade nämligen börjat spricka i sömmarna vid sidstycket, så jag resonerade som så, att ju färre sömmar, desto färre ställen att spricka på...Sen har jag sytt den med lite mariginal uppåt i storlek också, den här typen av dräkt vill man ju gärna att skall gå att använda länge. Inte för att jag direkt planerar att gå upp i vikt, men jag är realist.
Blanka mässingsknappar skall det vara. Lyckades hitta sådana hos Majkens Tyger och Diverse, en intressant liten, och överfull, källaraffär här i Skellefteå. De är egentligen lite för stora, men de får duga. Det fiffiga är också att knapparna bara är pynt, egentligen knäpps västen med hakar och sydda hyskor. Så springer jag på knappar i en bättre storlek så är det bara att byta, det finns inga knapphål som blir för stora.

Mystiken tätnar...

Detta hör faktiskt i hop med gårdagens inlägg!

Vad är nu detta?

En liten smygtitt på vad jag håller på med för närvarande. Inte riktigt vad jag brukar syssla med annars...Vad tror ni detta skall bli? Nästa ledtråd kommer kanske i morgon...