Snabb tröja

I helgen var vi på besök hos vänner i Lycksele. Det har blivit lite tradition att sonen i familjen får något Heimlaga när vi hälsar på. Snart är han väl för stor för det, men förhoppningsvis inte än. Det är svårt med storlek dock, till någon som man bara träffar 1-2 gånger per år. Han är 2 år äldre än vår son, så jag tänkte + 2 storlekar+ ytterligare en för att vara på säkra sidan, och eftersom jag vet att han var ganska stor när han var liten, så att säga.
Då hamnade jag på 140. Det blev nog på tok för stort...
Mönster sannolikt ur någon Ottobre. Tyg från Andersson&Hjalmarsson. Ärmarna inte så smala och sneda som de ser ut på bilderna...
Lite julinspirerat men ändå användbart året runt tycker jag att det blev.

Riktigt tjocka yllesockor

Så lät julklappsbeställningen. De skall användas som tofflor av en dansare någonstans. Efter lite mailkontakt angående mått- de skulle till exempel inte ha för långa skaft, utan gärna lite "korviga" sådana, blev resultatet dessa:
Först stickade jag ett par i Novitas Isoveli garn. Det är snäppet grövre än det garn jag brukar använda för mina vanliga sockor. Vanligtvis brukar jag resårsticka hela skaftet, men nu blev det bara några centimeter längst upp+ någon cm vid fotleden. Dessa är maskintvättbara och slitstarka.

Sen gick jag på det riktigt tjocka garnet! Järbo Lovikkagarn! Det är betydligt grövre än Naturuld som jag använt till mina Lovikkavantar. Järbogarnet skall enligt etiketten stickas med stickor nr 5, så det gjorde jag, och det blev styvt som en stekpanna...(Naturuld skall enligt etiketten stickas med stickor nr 6-7, men där har jag också använt nr 5). Jag kan tänka att det är ganska bra just till tofflor, men till vantar skulle det nog Järbo Lovikka bli klumpigt. Och nog ingenting man skall ge sig på som första stickprojekt-det var ordentligt tungt att sticka, rent fysiskt, mekaniskt krävande!
Men resultatet var ändå smått fantastiskt. Ser inte mycket ut för världen på bild, men känslan när man provar tofflorna!!Jag har redan skaffat mera garn (det gick åt 250g till ett par) för att göra ett par åt mig själv också.
Dessa kräver handtvätt (annars blir de ännu mera som pansarplåt och alldeles för små...), och är sannolikt inte lika slitstarka som det andra paret.

När jag sen packade i hop sockorna efter att ha stickat Lovikkaparet kändes de första som rena tunnstrumporna, lätta och sladdriga. Och ändå är de alltså tjockare än mina vanliga...Allt beror på vad man jämför med!

Raglantopp

När jag sydde denna klänning fanns det i samma Ottobrenummer(5/08) en raglantopp som bars under klänningen. Just då hann jag inte sy någon topp, utan använde en befintlig under. Tänkte dock att borde testa senare, eftersom ringningarna verkade följa varandra snyggt, vilket inte den befintliga toppens ringning gjorde.
Nu sydde jag upp toppen i en mörkröd singeljersey inför julen. Jag har dock inte testat med klänningen över, eftersom den hänger i en garderob där lilla G låg och sov när jag fotade. Men bara som topp gillar jag alls inte modellen. Jag klär inte i raglanskärning, vilket jag ju egentligen redan vet... Den vida urringningen blev inte perfekt vid kantningen och blir lätt sladdrig.
Jag får fortsätta att hoppas att den trots allt blir användbar under klänningen, då syns ju varken raglanskärning eller urringning!

Tomt i socklagret...

Eller kanske tomte i socklagret...
Så här inför jul är det kanske säkrast att inte avslöja några namn, men en beställare köpte alla sockor jag hade på lager+ ytterligare två nystickade par. Fri färgsättning, men de nystickade skulle vara i herrstorlek, och "kanske inte ceriserosa"...



Till sist en liten vinterbild från förra veckan. Sista november på kvällen var det barmark och regnade. Första december vaknade vi upp till en fantastisk vit vintervärld!
Bägge barnen i Heimlaga overaller. Den mindre av årsmodell 1996, i något som nog nu skulle kallas landskapstyg, fleecefodrad. Mössans "perfekta passform" förutsätter ju att man inte sätter den roterad 90 grader...

Laddat för bekväma prästskjortor

Ännu en prästskjorta i bomullstrikå har nått sin beställare. Denna beställare fick tips via en sybloggande släkting som hade läst min blogg. Kul! Min vanliga modell, men med halvlång ärm och en lägre krage.
Eftersom jag på kort tid fått flera förfrågningar om prästskjortor så har jag passat på att fylla förrådet ytterligare med lämpliga tyger. Avsikten var först att beställa mer bambutrikå från Myllymuksut, men då var den slut. På en förfrågan fick jag veta att de nog inte skulle få in den igen, åtminstone inte inom en nära framtid. Någon bambutrikå från någon svensk leverantör kunde jag inte hitta.
I stället beställde jag viscosejersey med lycra i färgerna naturvitt,mörkgrått och svart samt kraftigare bomullstrikå med lycra i vitt, ljusgrått, mörkgrått och svart från Stoff och Stil. De tygerna kändes också helt ok, och är billigare än bambun.
Men är de tygerna precis kommit fick jag ett nytt mail från Myllymuksut om att nu har de åter den svarta bambun i lager! Snopet!
Nu har jag just sytt en till prästtopp i den sista biten bambu jag hade hemma, och det är ett fantastiskt skönt material. Konsulterade Mikaela som köpte den första prästtoppen i bambu, och som nu hunnit använda den ett halvår, och hon rekommenderade varmt bambun. Den har tydligen klarat tvättarna bra. Så nu har jag beställt bambutrikå ochså, i färgerna naturvitt, svart, brunt och limegrönt.
Som tur är passar ju singeltrikå med lycra även till annat än prästskjortor, annars skulle jag väl ha tyg för flera års beställningar.De kanske slutar som vanliga toppar och tights i stället...

Pasteller från 2009

Jag skrev tidigare i höst att detta är min favoritpyjamasmodell. Så var det. Tills lilla G kom på att hon enkelt kan ta av sig hela pyjamasen på tre sekunder...Vi hinner knappt lyfta ner henne från skötbordet innan hon springer runt i bara blöjan! Och sen tas den på ett antal gånger under kvällen, men lika fullt hinner hon oftas ta av den i sängen innan hon somnar. Och att sova i bara blöjan utan täcke känns ju inte så mysigt när det börjar bli vinter.
Lösningen blev en ny pyjamas efter ungefär samma mönster, men med blixtlåset i sömmen mitt bak i stället. Det visade sig funka riktigt bra, hittills har hon inte gjort några försök att ta av sig den.
Som vanligt tog jag det material som fanns hemma. Mitt lager vinterstretchfrotté från 90-talet börjar tryta, så det blev rosa framstycken, vita bakstycken och blå ärmar. Blixtlåset rosa/aprikos, inte helt snyggt men funktionellt...
jag tyckte framsidan såg lite konstig ut eftersom det är en söm mitt fram. Funderade på en applikation, men vill inte gärna ha en massa skavande zigzagsömmar på insidan direkt mot huden, då G oftast sover på magen. Kom på att jag hade fått ett stryka-på-märke i ett paket med sytillbehör. Det visade sig vara perfekt i färg! Däremot hade jag inte fått någon instruktion om hur man skulle gå till väga när man atte fast det, så jag lyckades dra sönder märket en aning innan jag fick fast det. Vet inte heller hur det kommer att hålla i tvätten. men det sitter så länge det sitter.


I bakgrunden syns ett mysterium: Min garnkista. Jag stickar och stickar, men ändå blir den svårare och svårare att stänga. Garnmängden borde ju minska, eller?!
Ett bildbevis på att pyjamasen hållits på ända till långt in på förmiddagen! G har tagit på sig mössan och sedan slocknat på hallgolvet med sin älskade kudde!

Uppiggande i den gråa hösten!

Myssel blev förtjust i dessa vantar, och önskade sig ett par i samma färger, fast gärna tvärtom.
Problemet var att det röda garnet var slut, och det är ett garn jag brukar köpa i Finland. Tänkte att jag får väl övergå till något svenskt garn i stället, men det visade sig inte vara lätt. Jag kunde inte hitta ett lagom tjockt yllegarn i cerise, knappt något cerisefärgat garn över huvud taget.
I stället blev det en kompromiss. Eftersom jag hade kvar av mitt finska cerise Nallegarn använde jag det, i kombination med nyköpt rött garn Safir från Marks&Kattens. Det är 100% ylle, men också superwash behandlat, dvs maskintvättbart.
Marks och Kattens låter i mina öron väldigt svenskt, men garnet det var gjort i Turkiet.Kändes helt ok att sticka med, men betydligt dyrare, så jag skall nog bunkra lite mer av mitt finska garn vid nästa resa...