Att måla med tyg

När vi målade om i hallen i källaren fick jag en tanke att måla om den lackade furubänken från 1970-talet  i citrongult för att pigga upp.Bänken står mellan duschrum och klädkammare-eller walk in closet som det väl kallas nu för tiden- och används vid påklädning. Måleritanken blev aldrig genomförd eftersom jag just då inte hade någon färg tillgänglig. När jag nu i sommar nämnde det för maken lät han väldigt tveksam. Som test sydde jag i stället ett enkelt överdrag i gul manchester som fanns hemma. Ett lager vadd finns också under överdraget, så bänken blev mjukare också. Gissningsvis blir bänken aldrig målad...

Pyjamas x 3

Eftersom sommarlovet till stora delar ha tillbringats hemma och vädret inte har övertygat oss om värdet av att vistas utomhus har barnen haft många pyjamasdagar. Plötsligt hade många pyjamas anmärkningsvärt korta armar och ben!
Ovan G som i sommar gått i storasystrarnas fotspår och slukat Harry Potter böcker. Läst en bok, sett filmen med syster L. Läst nästa bok...
Nedan till vänster pyjamas i bomullstrikå till G, till höger byxor i flanell, tröja i trikå till M.

Mobilväskor

Mina yngre barn G och M behövde något sätt att ha med sig sina mobiler även när sommarkläderna inte har fickor som är lämpliga för detta. Det blev små väskor att hänga runt halsen, men inspiration från sådana man brukar ha för pass mm på resor. Till Gs blingade ville hon ha en återbrukad rem från en loppisväska i silvertyg. Utöver facket med kardborrestängning för mobilen finns två mindre fack med blixtlås.

Vit väska för fest

Till min gröna klänning ville jag ha en vit väska. Hade ingen lämplig hemma. Gick en sväng på stan men hittade ingen som lockade. Letade också på en stor loppis, och köpte en som skulle kunna funka, men då hade tanken uppstått att sy en själv. Letade fram diverse vita festligare resttyger, spetsar och band som fanns hemma. Klippte till ett bottentyg som var avsett för en bordduk, tätvävd bomull med glansigare små fyrkanter, som syns på baksidan av väskan. Sen sydde jag på remsor och lappar av det övriga materialet helt på frihand efter stundens inspiration.Bredden på väskan anpassad efter ett lämpligt blixtlås.
Avsydda hörn i botten för att väskan ska kunna stå upp. Fodrad med bottentyget med infällt blixtlåsförsett fack och även något
utan blixtlås. Axelrem+ fästen återvann jag från loppisväskan då jag konstaterade att min hemsydda hade potential att bli bättre än den köpta.

Som kronan på verket "blingade" jag väskan med en rad med rhinestones aurora borealis. Dessa och verktyget för att fästa dem med lånat ur konståkardotterns utrustning. Hon fick dem i födelsedagspresent men de var ännu inte testade. Funkar troligen inte så bra på kläder som ska tvättas ofta, men för väskor var det alldeles utmärkt. Man fångar stenen med ett lödkolvsliknande verktyg, väntar några sekunder tills smältlimmet har smält och sen trycker man det mot stället där stenen ska fästa. Lite pilligt, men klart enklare än att försöka fästa stenar/stryknitar med strykjärn.
På bilderna matchar mitt vänstra pekfinger stenfästningspennan på ett ypperligt sätt. Bandaget var också en följd av väsksömnaden. Jag skulle klippa rent kanterna på väskan innan jag skulle vända den. Arbetet rejält tjockt av flera lager, stora tygsaxen nyslipad och mitt pekfinger på fel ställe... Tack och lov blev det ingen senskada och tack och lov reagerade jag tillräckligt snabbt för att undvika att blodet rann på  den vita väskan.

Klänning och väska tillsammans med brudnäbbsklänningarna och rosetterna som jag också sytt.

Min bröllopsklänning

 Ja, alltså detta är inte min brudklänning, utan den klänning jag hade på dotterns bröllop. Eftersom mitt fokus i första hand låg på att få brudklänningen och brudnäbbs-klänningarna klara så lade jag inte ner så mycket krut på att fundera på min egen klänning. Då jag inte hade någon klar idé så började att se vad som fanns hemma. Hittade en bit dupionsiden inköpt på någon loppis eller secondhand för många år sedan, bara drygt en meter. Valde ett mönster jag sytt tidigare och prövade att lägga ut mönsterdelarna för att se om tyget räckte. Det gick precis! Fick klippa ena ärmen i två delar i stället för dubbelvikt, men annars gick det att få ut alla delar hela. Perfekt!
Missade att fota klänningen före bröllopet, och hittade inga bra livebilder på mig i klänningen från bröllopet, så de här bilderna är tagna efter användning utan ny strykning.
Mönstret är faktiskt samma mönster som till dotterns brudklänning, men en annan ärm och en annan kjol, och så den karakteristiska bakvända kragen. Helfodrad.
Klänningen blev bra och jag var mycket nöjd.

Apropå brudklänning så letade dottern reda på min brudklänning från 1991, och provade den medan jag höll på med hennes klänning. Också den ostruken efter användning och förvaring. Hon uppgav att hon kände sig som en gräddtårta... Både mer tyg och mer handsömnad på den klänningen än på årets upplaga.

Flaggor

Leggings och långärmad T-shirt till G. Ännu har mer somriga kläder än så inte behövts den här sommaren. Byxorna i ett flaggtyg som legat ett bra tag i hyllan, jag minns inte varifrån det är beställt. Tacksamt att matcha till enfärgade överdelar, då det finns så många olika färger att plocka upp. Kantade hals och ärmslut med flaggtyget.

Brudklänning!

Det är äldsta dottern P som gift sig med sin kära L!
Jag blev mycket glad när jag tidigt i vintras fick frågan om jag kunde tänka mig att sy brudklänning. Eftersom vi under sportlovet besökte New York med hela familjen, inklusive blivande brudgum, så passade vi på att där tillsammans leta tyg. P hade en klar bild av hur hon ville att klänningen skulle se ut: Enkel skärning med lagom mycket vidd i kjolen, ett vitt tyg med vita prickar och inte allt för glansigt. Inte spetsar och inte bling.
 Mood hade en särskild avdelning med brudtyger, men där var det väldigt mycket glitter och bling!












Den ansvariga expediten på avdelningen trodde inte att de hade något prickigt tyg i vitt på vitt. Nej, hon kunde inte hitta något. Alltså letade vi vidare i hela tygdistriktet utan framgång. På kvällen letade jag sedan i Moods webshop, och hittade något som kanske kunde funka. Gick tillbaka dit dagen efter, och pratade då med en manlig expedit. Nej, webshopen hade inget med den fysiska affären att göra, det lagret fanns på ett helt annat ställe. Men vad var det egentligen jag letade efter? När jag beskrivit det igen så funderade han en stund och sen plockade han fram detta. Nu var brudparet inte med i affären, så jag fick provbitar och en lista på varunummer och beräknad åtgång av de olika sorterna. Tyget fick godkänt och  nästa dag, som var vår avresedag,var jag och dottern där kl 9 och kunde äntligen köpa det önskade tyget.
Klänningen är sydd med utgångspunkt i ett mönster som jag även tidigare använt, New Look 6824. Livet är av äggskalsvitt (whisper white) siden. Samma tyg, men i helvitt(bright white) utgör mellanlager i kjolen. Den ljusare nyansen i kjolen valdes för att bättre lyfta fram prickarna. Yttersta lagret i kjolen samt ärmarna, utgörs av en silkeschiffong med vävda prickar. Klänningen är helfodrad med en tunnare sidencharmeuse.
Klänningssömnaden skedde i juni. Vi började med att sy en testklänning i ett tunt bomullstyg, till denna återkommer jag vid senare tillfälle. Själva brudklänningen funkade skapligt att sy. Chiffongen var dock svårhanterad. Töjde sig gärna, lätt för att trådar drogs om nålen träffade mitt i en tråd. Jag vågade inte sy med overlocken, då blev allt en enda tjorv. Chiffongkjolen fållade jag med rullfållspressarfot och smal zigzag.  Ärmen klippte jag dubbel, så att det inte behövdes någon fåll utan den fick en mjuk, fluffig avslutning.
Allt blev inte perfekt på klänningen men good enough! Dottern blev gift, alla var friska och glada, vädret var för ovanlighetens skull fint, bröllopsfesten var rolig och nu är de unga tu på bröllopsresa! Kan det vara så mycket bättre?