Visst är det en folkdräkt på gång! Det här är ett USO-un-started object-som legat 6 år i skåpet. Jag köpte tyget i Finland för 6 år sedan. Handvävt folkdräktstyg är ju inget man direkt hittar på Olssons Tyger. Men sen blev jag gravid med M, som nu fyllt 5 år, och då var det inte läge att börja sy. Ville invänta någon sorts basnivå för mina mått först... Sen har jag hunnit glömma bort projektet. Och få ett fjärde barn.
I sommar blev det dock på olika sätt aktuellt med folkdräktsfunderingar igen, och jag beslöt mig för att ta tag i det. Kom på att vi dessutom är bjudna på bröllop nu på lördag, så då vore det ju trevligt om den gick att använda. Så där väldigt lång framförhållning har jag ju inte, så vi får väl se... Men det är bra att ha en anledning att fullfölja projektet, så att det inte blir liggande 6 år till.
Nå väl, det skall bli en
Munsala-dräkt. Det är min mammas hemkommun, och numera ingår Munsala som en del i Nykarleby, som är min egen hemstad.
Munsaladräkten är även en av de snyggaste i Finland(nej, inte är jag jävig, inte), man hittar den ibland på små dockor i souverniraffärer på helt andra ställen i Finland.
Min mamma sydde en åt sig då hon var ung. Då jag var i tonåren passade den på mig, men inte på henne. Nu passar den inte längre på mig, men kanske på henne... Så det är dags att hon får igen den. Just nu hänger den i alla fall här och utgör förlaga till den jag syr.
Hittills är det bara västen som är klar. Den är sydd i blått ylletyg, med ett foder av mörkgrått linne. Originalet hade ett separat sidstycke på västen, men eftersom jag inte tyckte att det behövdes för formens skull, så klippte jag bara fram och bakstycke. Den gamla västen hade nämligen börjat spricka i sömmarna vid sidstycket, så jag resonerade som så, att ju färre sömmar, desto färre ställen att spricka på...Sen har jag sytt den med lite mariginal uppåt i storlek också, den här typen av dräkt vill man ju gärna att skall gå att använda länge. Inte för att jag direkt planerar att gå upp i vikt, men jag är realist.
Blanka mässingsknappar skall det vara. Lyckades hitta sådana hos Majkens Tyger och Diverse, en intressant liten, och överfull, källaraffär här i Skellefteå. De är egentligen lite för stora, men de får duga. Det fiffiga är också att knapparna bara är pynt, egentligen knäpps västen med hakar och sydda hyskor. Så springer jag på knappar i en bättre storlek så är det bara att byta, det finns inga knapphål som blir för stora.
