Nu får de vila

Nu får både G och hennes nya konståkningsbyxor ett ofrivilligt långt jullov från konståkningen. Fram till 22/12 kunde G fortsätta med tre ispass i veckan, men nu är hallarna pga coronaregler helt stängda fram till 24/1 åtminstone. 

G är nu inne på sitt fjärde par träningsbyxor i merinoull. De två senaste identiska  med turkos revär, det andra av de paren blev aldrig bloggade. Ett år håller de ungefär, men med tanke på att de vanligen används ca 5 timmar per vecka augusti-april så är det få plagg som blir så välanvända. De tidigare paren har varit dubbla enbart nere kring fötterna. Nu prövade jag att göra dem dubbla helt och hållet, alltså i två lager merinoull. Min tanke är ett det då blir lättare att laga kommande revor och hål även kring knäna. Varmt och töjbart!

Tröjan på bilden är för övrigt en tidig Heimlaga. Den stickade jag till mig själv, gissningsvis i gymnasieåldern. Så ca 35 år har den på nacken! Garnet hette Daisy och köptes på Ceders butik i Nykarleby, en liten lanthandel med allt från livsmedel till porslin, kläder och verktyg. Jag minns ännu i vilken hylla de hade sina garn. Daisy bestod av  90% akryl och 10 % ull. Det mindes jag dock inte, men lite googling visade att 2 nystan av detta garn, t o m i just den färg som den här tröjan är stickad i, såldes på Tradera i oktober i år. G har botaniserat i mina gamla ungdomskläder och vissa plagg har kommit till användning.
 

Mjukskydd för konståkningsskridskor

Ny konståkningssäsong för G har startat. Redan till hennes födelsedag i april köpte jag lila "gorillapäls" med avsikt att sy nya mjukskydd, men det blev aldrig av då. Mjukskydden används när skridskorna inte används utan fraktas eller förvaras. Naturligt nog är det rätt mycket slitage på dessa, skenorna och taggarna är rejält vassa. Föregående par har dock använts i 2½ år, så det är inte så illa! Fuskpäls fodrad med velour. Nu prövade jag att stryka på vliseline i ändarna på velouren för att kanske bättre stå emot det vassa.

Inför höstens alla träningar

 G fortsätter med sin konståkning och de gamla merinoullbyxorna hade slitits ut. Faktiskt inte blivit för små trots att hon har vuxit som en 10-åring ska och det var nästan två år sedan de syddes, för merinointerlocken har också en tendens att växa. Byxorna slits däremot en hel del nere vid fötterna eftersom de dras över skridskorna och fästs med kardborreknäppning under själva skon. Hakarna för snörningen och de vassa taggarna på skenan gör små hål ibland.
Pannbandet är också i samma merinointerlock och har också en tendens att växa. Där har det förra räddats temporärt genom att tvättas lite för varmt. Nu blev det ändå ett nytt sådant också. Ett pannband som trillar ner för ögonen är inte bra för koncentrationen.

Underställ till Michael Jackson

Nja, Michael Jackson behöver förstås inte längre något underställ. Det behövde däremot dottern till det nummer som hyllade hans musik i konståkningens vårshow, Cold Rythm.
Den glittriga västen och silverhandsken fixade en av tränarna, som också, praktiskt nog, är sömmerska. Svart linne och svarta kortbyxor skulle tjejerna skaffa själva. Snabbt ordnat med lite svart baddräktslycra som fanns hemma i hyllan.

 

Konståkningskjol

 Denna synnerligen glittriga minikjol med inbyggda trosor fick G i födelsedagspresent redan i april. Då var det emellertid slut på vårens konståkningssäsong, så den blev aldrig använd eller fotad.
Den är sydd i resterna från dessa byxor.

Skolavslutningsklänning

Två dagar innan skolavslutningen uppkom tanken att G kanske skulle ha en ny klänning. Ärvda sommarklänningar fanns, men det är ju ändå roligt att sy en ny!
Efter samråd med henne valdes tyger inköpta i New York i vintras. Då i första hand med tanke på konståkningen. Högblank polyestervelour, en variant med mörkare botten och glitter samt chiffong och mjuk tyll. Sydde den också som en konståkningsdräkt, dvs med fastsydd nederdel,"trosa", under kjolen. Man kryper alltså i dräkten uppifrån. På så vis sitter klänningen säkert och prydligt även vid piruetter och hopp, eller nu på barmark vid hjulningar...
Kjolen består av två lager. Underst en ljust turkos chiffong. Den fransade och kantades därför med rullfåll. Ovantyget är en mjuk tyll som skiftade från turkost till petrol. Tyvärr var det i minsta laget, så det det behövdes en del skarvar för att få det att räcka till den nästan helklockade kjolen. Ursprungsönskemålet från G var en flikig kjol, så det gjorde inte så mycket att intrycket av tyllen inte blev helt rundad utan lite ojämn i kanten. Om klänningen i ett senare skede ska användas för konståkning så behöver kjolen sannolikt kortas.

Mjukskydd

 Konståkare använder mjuka skydd för skridskoskenorna vid transport av skridskorna. De köpta är ofta utformade som gosedjur eller andra figurer. G ville ha nya skydd när hon fick nya skridskor, och fick själv välja tyget. Det blev rejält lurviga av fuskpäls-rester av mössor som syddes till storasystrarna- fodrade med svart velour.
Tydligen uppskattades designen, för när skridskokompisen E fyllde år önskade hon sig likadana. Dessa fick dock en turkos velour på insidan.
Luddigt värre i syrummet efter projektet, som annars var överkomligt i arbetsinsats.

Yllebyxor...

Väldigt mycket konståkning blir det både i vardagen och i sybloggen! Här ett par byxor för träning i samma modell som tidigare. Tunnt, töjbart och varmt var målet, och då blev medlet merinoullinterlock. Ränderna i ribbad merinoull. Lite stora blev de, då materialet beter sig så, och lite skeptisk var hon till en början, men sen har hon åkt i dem hela hösten.

Konståkningsdräkt

G har börjat tävla i konståkning i höst. Lämplig musik väljs, tränaren sätter i hop ett nummer med de moment som skall ingå, och därefter väljs kläder. G åker till Tomorrow ur musikalen Annie. Instruktionerna var en prydlig dräkt med inspiration från filmen. Basen är Kwik Sew K 3508 med modifiering. Sen tyckte huvudtränaren (och G!) att det kanske borde vara lite "bling" också, så numera sitter det en del rhinestones på det vita. Sen är det bara att träna och träna!

Halloween

Gs konståkningsgrupp hade träning med Halloween-tema i kväll, eller åtmisnstone allmän maskerad. Det fanns diverse häxor och skadade, men också rosa enhörning, lila drake mm.  G fick en nysydd slängkappa med huva i ett svart polyestertyg med orange metallic-tryck av pumpor, fladdermöss, häxor och katter. Inhandlat för många år sedan.
Årets pumpa är ingen pumpa utan en ljusgul melon av okänd sort. Den såg ut som en vattenmelon som någon lyckats skrubba bort nästan all färg av. L och G skötte karvandet.

Konståkningsklänning

 G har fyllt åtta år, och på önskelistan stod bland annat en konståkningsklänning. Säsongen på is är slut för i vår, men hon tänker redan framåt. Till hösten får hon börja tävla också, och då är det klänning som gäller, då duger inte byxor och jacka. Glittrigt skulle det helst vara också.
Så värst glittrigt blev det inte, men åtminstone blankt och färgstarkt. Eftersom jag inte hade något mönster och inte kunde prova på G, då det skulle bli en födelsedagspresent, så ville jag inte göra något avancerat projekt. Hittade en blank polyestervelour med vågmönster och präglade blommor hemma i hyllan. Utgick från ett baddräktsmönster som dock gick upp till stl 122 som mest, så jag fick skala upp lite på frihand. Det är alltså en hel dräkt med påsydd klockad och rynkad kjol. Knäppning i grenen  för att hon skall kunna gå på toa utan att behöva ta av sig allt i hop. Blixtlås mitt bak. Snurrplattan hon står på är också en födelsedagspresent. Ser ut som en styv sula i plast med liten stödyta under. Perfekt att träna piruetter med!

På hal is

 

På hal is befinner sig dotter G flera gånger i veckan på sin konståkningsträning. Just nu övas flitigt inför Luciashow om en vecka. Egentligen skulle hon vilja ha finare, glittrigare kläder, men å andra sidan också varmare... Svår kombination! Just nu funkar detta: wct-dress med merinoulunderställ.                                            

Konståkningsbyxor

G fortsätter med sin konståkning. Dessa kläder funkar fortfarande, men snart är de för korta. Gjorde ett liknande försök i våras, men de byxorna blev för små. Nu blev det ett nytt par byxor i svart wct. Förlängda ben med kardborrefästning som man kan spänna under skridskon. Kil av dubbel muddväv i grenen för att få ökad rörlighet, och mudd längst upp för att minska risken för bar rygg vid diverse framåtböjningar. Dekoration i form av remsor av vanlig singeljersey med invikta kanter och fastsydda med zigzag. Färgen vald utifrån att jag har en ljusgrön wct hemma också, så förhoppningen är att det så småningom blir en tvåfärgad jacka också. Återstår att se när?