Efter 1½ år hemma har jag i dag återgått till att jobba. Efter första arbetsdagen + ett föräldramöte känner jag mig ungefär lika hängig som långkalsongerna och pyjamasbyxorna på bilden.
Men på samma sätt som långkalsonger värmer och är nödvändiga, även om de inte är så glamorösa att sy, så är vardagar på jobbet också något positivt. Egentligen har jag ett bra jobb och en trevlig arbetsplats där jag brukar trivas utmärkt, men just nu känns det som att jag glömt allt. Allt det där man bara gör utan att tänka, för att kunskapen sitter där och händerna kan, det måste jag nu försöka att aktivt tänka ut och kolla upp. Tröstar mig med att det brukar komma tillbaka rätt snabbt.
På hemmafronten är det lugnt, maken tar över föräldraledigheten, så någon dagisinskolning är inte aktuell just nu. Förhoppningsvis kommer jag att hinna och orka sy en del trots jobbet, jag jobbar inte heltid. Det händer att jag syr på jobbet också, men sällan mer än 3-5 stygn, och oftast efter bedövning...
4 kommentarer:
Förstår precis hur du menar! Jag har idag jobbat 1v efter att ha varit hemma i 2år och det känns kul att jobba men oj vad mycket kunskap som man måste plocka fram! Den finns där nånstans men det kommer nog att ta ett tag innan man riktigt är med i matchen igen, iaf på mitt jobb! Tur att ha ett jobb man trivs med att återvända till iaf!Lycka till!
Lycka till med återgången till jobbet!
Du kommer nog snart in i svängen på jobbet igen, fast det känns ju lite bra att det inte är mig du övar upp stygnen på =) Är du sköterska (heter det så på svenska???)
Och mysiga brallor ska man också ha, även om de är oglammiga ibland...
lycka till emd jobbet! du o jag kan vara kollegor :-)(jo, jag skulle inte sitta här just nu om jag inte jourade)
Skicka en kommentar