Årsslut

Så börjar det här året ta slut. Åtminstone är det färdigsytt för i år. Jag lämnade nämligen in min symaskin på reparation i dag. Backknappen har helt gett upp, och hela maskinen lät trött och rasslig. Den behöver nog lite grundlig rengöring, uppsmörjning och kanske vila...
Jag har roat mig med att skrolla genom året som gått på bloggen. Sammanfattningsvis har jag under 2010 sytt 99 överdelar ( varav 17 prästskjortor), 51 underdelar, 17 klänningar och 62 andra saker. Mössor, kassar,förklän etc. Så det är kanske inte så konstigt att symaskinen blir lite trött...
Stickorna har jobbat i hop 46 par sockor och 7 par vantar. I siffrorna ingår en del sånt som ännu inte är bloggat av julklappar, och bland de sydda grejerna ingår också diverse stickat utöver vantar och sockor.
Ett bra år har det varit. Jag har jobbat hela året, bortsett från en hyfsat lång sommarledighet, så det är roligt att se att det ändå finns utrymme för skapande verksamhet vid sidan om. Och det är roligt med alla sybloggar, att se att det finns kreativa människor överallt! Innan jag upptäckte sybloggarna kände jag knappt någon annan som sydde. Nu vet jag att ni finns!

Ha ett skönt slut på året och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Pippitröja

Lilla Gs stora favorit är Pippi. Gamla hederliga spelfilmerna från 60-talet snurrar här flera gånger i veckan. För att inte säga flera gånger om dagen ibland...
Alltså införskaffade jag i somras garn för att sticka en "Pippitröja" till julklapp. Novitas Nallegarn behandlad med jojobaolja och aloevera. Verkligen jättemjukt och behagligt trots att det ät 75% ull. Och maskintvättbart, annars vore det inte så praktiskt med en vit tröja.
Mönstret kommer från ICA-kurriren.Utifrån angiven masktäthet jämfört med annat jag stickat i samma garn valde jag storlek 2 år. Men när jag stickat fram och bakstycket upptäckte jag att det i vidd snarast motsvarade stl 6-9 månader, och att jag dessutom stickat det alldeles för långt...Bara att riva upp och börja om! Nu blev det mönster stl 4 år i stället, och den blev lagom. Dvs lite för stor nu, men tanken är ju att hon skall kunna ha den även nästa vinter.
Valde att sticka fram- och bakstycket på rundstickor upp till ärmhålen.Även ärmarna är rundstickade. Dels tycker jag att det är lättare vid de mönsterstickade ränderna, dels är ju monteringen det tråkigaste när man stickar större plagg. Det är kanske därför jag mest stickar sockor-då är det ingen montering!
Knytsnoddarna påtade dotter P. Jag tänkte att tunna virkade varianter lättare ger hårda smällknutar som är svåra att pilla upp.

Fot-o

Alla barnen fick sig varsit par stickade sockor i julklapp i Novitas Nalle årstidsgarn. Desvärre så var hösten slut här hemma, så det blev bara tre årstider...

Vinter till L

Sommar till M

Vinter i form av knästrumpor till G

Och sist Vår till P. Dessa påbörjades tre dagar innan julafton, och den andra sockan stickade jag klart under julklappsutdelningen, så de blev aldrig inslagna i något paket, hon fick dem direkt...

Tåbrottning-ny OS-gren?!

Polkagrisar!

Dotter Ls favoritgodis är polkagrisar. Polkagrisar stod också på hennes önskelista. Det blev lite av ett tema för hennes julklappar. Någon vecka innan jul kom hon ner i syrummet för att reparera sitt pennfodral som gått sönder. Då såg jag min chans att förse henne med ett nytt i julklapp. Tygvalet var enkelt: en stuvbit inköpt på secondhand eller loppis i somras, just med tanke på hennes favoritgodis. Pennfodralet fodrades med en bit vitblommig vaxduk som gör att det blir ganska stadigt. Innan jag slog in fodralet fylldes det med köpta polkagrisar!

En tygkasse eller väska blev det också av bara farten. Denna fodrad med vitt lakanstyg. Två innerfickor varav en med blixtlås, om jag minns rätt.

Stängning med knapp och resårögla. Lämplig knapp, eller hur?

Utöver de sydda polkagrisarna inhandlades också ett marmorbord på blocket. P och L fick bordsskivan tillsammans i julklapp, inklusive recept på polkagrisar. För att göra egna sådana behövs nämligen en stenskiva. Dessutom lär det behövas starka armar!

Julklänning

Jag hade egentligen inte tänkt sy någon julklänning till lilla G. Det borde finnas någon användbar från storasystrarna. Jag klippte ändå halvhjärtat ut en mönsterdel ur en gammal julduk , men blev avbruten och gav upp, den skulle inte ha blivit bra.
Men när jag två dagar innan julafton sydde den rutiga polotröjan till mig själv komm G och tyckte att jag skulle sy till henne också i samma tyg. Jag hade konstaterat att det rutiga tyget skulle göra sig bra som detaljer på något enfärgat tyg, när det låg småbitar spridda över tillklippningsbordet. Så hastigt och utan planering så blev det en klänning till G. Det enfärgade naturvita och något melerade tyget är tunn jogging. En bit oblekt linnespets blev krås kring en falsk knapplist.
Ärmskärningen är tagen från något gammalt Ottobre-tröjmönster och resten klippt på frihand.
Jag blev mycket nöjd med den snabba klänningen. Mjuk och inte alltför ömtålig att knöla ner i overallen när man skall iväg ut.

G bläddrande i Tomteboken av Rolf Lidberg. Fantastiska bilder!

God Jul!

Sida vid sida står julkrubban...

med pepparkakståget.


Nybastad G i julklänning inspekterade klapparna under granen på julaftons morgon

Ute var det ca - 16 grader och alldeles julkortsvackert hela dagen! Vi hade en jättefin julafton på alla sätt. Vad som fanns i de mjuka paketen återkommer jag med.
Ha en fortsatt God Jul alla bloggvänner och andra som kikar in här!

Pålitligare fordon än tåg och flyg i vintertrafiken?

Julpolo

I går när jag satt och stickade på ett litet sista minuten projekt kom jag av någon anledning att tänka på en rutig trikå jag köpte i fjol eller i somras eller när det nu var. Röd och vitrutig. Vintertid är jag nästan ständigt i klädd polotröjor: på jobbet under arbetskläderna, på fritiden under fleece- eller yllekoftor och vid högtidligare tillfällen under kavaj eller till och med klänning. Jag har ingen direkt brist på polotröjor, har en elfaback med bara sådana, men nu fick jag ett omedelbart behov av en röd och vitrutig polo! Man kan ju tycka att jag kanske borde ha viktigare saker för mig dan före dan, särskilt eftersom jag skulle jobba heldag i dag, men en polo blev det! Tur att julmatskomittén (= tonårsdöttrarna) är duktiga!

Julstrumpor!

Julstrumpor har jag just levererat till en medbloggare.
Inte julstrumpor i traditionell amerikansk mening dock, utan stickade ylleknästrumpor! Förvisso skulle det säkert rymmas ett och annat litet paket i dessa också, men tanken är att de förhoppningsvis kan värma hennes fötter under jullovsmysiga dagar och långt därefter. Färgönskemålen blev riktigt läckra! Har de månne ursprung i något hockeylags färger eller dylikt?!

I tomtens säck...

...någonstans i närheten kommer dessa plagg att dyka upp.
Systrarnas mamma gjorde beställningen och valde tyger. Jag trodde att den "rosa skog" jag hade hemma skulle räcka till bägge, men det gick åt förvånandsvärt mycket tyg till kimonomodellen, så när jag hade börjat klippa nr två insåg jag att det skulle bli för lite tyg. Men eftersom beställaren var ute i tid-tack för det!-var det ju bara att beställa mera. Men det gick troll i detta! Först fick jag fel tyg levererat-rosa pusselbitar i stället för rosa skog. Mailade Mjuka Tyger och meddelade detta. Sen väntade jag. När det gått en vecka utan att jag hört något mailade jag igen. Tydligen hade det första mailet kommit bort. Men Anna skulle skicka rätt tyg, och det fellevererade fick jag behålla. Väntade igen, en vecka drygt, men inget paket dök upp. Påtalade detta, och Anna skulle kolla med posten. Efter ytterligare någon vecka gav hon upp. Då skulle hon skicka ytterligare en leverans. Men nu fanns det bara en halvmeter rosa skog kvar! Tack och lov räckte det, och tack och lov kom den leveransen fram! Men på något sätt kändes det som att det nog inte var tänkt att jag skulle ha mer rosa skog...
Nåja. Bägge tunikorna-som från början nog mer är som klänningar-blev klara. Mönster ur Ottobre 4/2008. Till dessa svarta velourbyxor med så pass mycket pös i bensluten att jag fick sy rynktråd innan jag sydde på muddarna.

Det smyger småtomtar runt husen

...och spejar på om det finns några snälla barn!

Fjolårets tomtedräkt, tillika pyjamas, har blivit för liten för G. Ms passar fortfarande, och känns fräsch trots att den använts som pyjamas av och till hela året. Den funkar gott för årets alla luciatåg.
G fick dock en ny dräkt. Använde Meedoms form ett stl 98 med långa muddar, så att den skall räcka även nästa år. Blev lite orolig för att den skulle vara allt för stor, men så blev det inte.
Röd, ganska stadig, interlock+ grå muddväv. Mössan sydd som en tub i dubbelt tyg, för att vara så pass varm att den funkar som riktig mössa ute om det inte är allt för kallt. Tofsen består i att änden, där tyget är vikt, klipptes upp till remsor/öglor, och sedan knöts i hop med en grå remsa. Mycket enkelt!
Jag gillar det enkla, mera svenska stuket på tomtedräkt. Har lite svårt för stormarknadernas amerikaniserade knallröda dräkter med extremt fluffiga pälskanter, glitter, blinkande stjärnor och annat sådant i brandfarlig polyester. Eller flamskyddsbehandlat är det kanske...
Det tar på krafterna att tomta...

Barnsockor

i storlek ca 26-28 i randigt 7-bröder. Till Heimlaga Butiken.

Neutrala julgrejer

En korg/förvaringspåse fodrad med delar av en gammal hemvävd linneduk. Blev dock lite formlös och sladdrig, borde ha förstärkt med vliseline.

Förkläde och grillvantar. Tyget känns julinspirerat utan att vara alltför tomtigt. Avsikten var att sy något till kyrkans julmarknad. Så där lagom neutralt för att kunna passa många.

Domherrar

Domherrar brukar ge julkänsla för mig. Och Domherre, eller Punatulkku, heter detta garn från Novita 7-bröder. Jag tänkte direkt på domherrar när jag såg garnet, men däremot såg fågelbilden på banderollen inte ut som en domherre, så den vållade lite diskussion och gissningar på ett kalas där jag satt och stickade...Mitt fågelkunnande sträcker sig ungefär till gråsparvar och domherrar. Men nu har jag kollat i ordboken, punatulkku betyder domherre.
Sockorna landar i Heimlagabutiken, där socklagret inför jul krympt betydligt.

Tummen mitt i handen...

...har dessa grillvantar. För att de skall funka på vilken hand som helst när man bara hittar den ena. Fodrade med joggingtyg i sin helhet och ett extra lager bordsfilt i handgreppet.

Små, små strumpor

Lilla Anna, dvs Od Andulky, är en trogen sockkund. Nu var det dags för henne att fylla på förrådet, och då var jag ju bara tvungen att göra ett extra litet par till hennes nyfödda dotter. Modellen med spiralstickning och utan häl brukar vara särskilt praktiskt på små fötter. De suger liksom fast, och funkar med ännu större storleksvariation än vanliga sockor med häl. För hur små är egentligen bäbisfötter? Det känns som att jag redan hunnit glömma det trots att G inte är mer än 2½ år. Gissningen är att dessa just nu blir ungefär som knästrumpor på den lilla tösen.

Hufflepuff-strumpor på premiär

Tonårsdöttrarna är stora Harry Potter-entusiaster och har väntat på dagens filmpremiär sedan den förra filmen gick. L beställde tidigare i höst ett par Hufflepuffstrumpor, jag fick en skiss på hur randningen skulle se ut. Och långa yllestrumpor var inte helt fel när de skulle åka buss till bion i -10 grader.
Nu är de på väg hem, och längtar säkert redan till fredag då de skall se filmen igen, tillsammans med sina kompisar. Då i full mundering. I kväll tog de bara lightverisionen...


Mantlarna finns bloggade här och här.

Svågerpaket

Svåger M fyller år i dag, men hade kalas i går. Snart har alla familjemedlemmarna i den familjen fått nya förkläden, så naturligtvis måste även M få ett. Favoritfärgen angavs vara blå . Tyget är ett provencetyg inköpt i en fabriksbutik i sydfrankrike någonstans ca 2002. Det döljer sig mycket i mina tygskåp...

Tillhörande grillvantar fodrade med joggingtyg+bordsfilt i själva greppet.

M är en (ofrivillig?) elefantsamlare, så när jag i somras köpte en bit elefanttrikå kändes det självklart att han skulle få en T-shirt med elefanter. Vill han inte bära den offentligt så går den ju att ha som pyjamasskjorta...

Stickad mössa

Att sticka mössor tycker jag är svårt. Särskilt rundstickade, för då vet man inte förrän de är klara om de kommer att passa. Denna mössa stickade jag för tre år sedan efter ett köpt mönster. Det var ett roligt mönster att sticka, då det gick att kombinera flera färger, men det ändå aldrigvar fler än två färger per varv. Lätt att matcha till jackor. Jag tror att det blev 4 olika, tilll olika familjemedlemmar. Denna gjordes till L. Den blev dock nästan aldrig använd. Den var aningen trång, så att den hela tiden strävade uppåt. Rullkanten håller ju inte heller åt nedtill.
Stickade mössor är ju också egentligen väldigt kalla, trots yllegarn, för det blåser rakt igenom. Så nu när jag hittade mössan tog jag och fodrade den med varm, gosig, ljusblå vinterfrotté. Fodret ritade jag efter mössans form ned till rullkanten. Sydde i hop fodret på maskin, men sydde sedan fast det nedtill för hand. Förhoppningen är att den nu skall kunna funka till lilla G.

Annorlunda yllevantar

Yllevantar brukar för mig innebära stickade sådana. Men nu var det ju detta med vantmönster och glädjen i att använda restbitar. Överst i plastbacken med spillbitar låg resterna av dessa projekt. Ordningen i lapplådan varierar allt eftersom barnen är där och rotar och drar ut över golvet...Alltså blev det ett par matchande yllevantar med fleecefoder till lilla G. Använde storlek 2 år, men minskade bredden. Det betydligt tjockare tyget gjorde också att dessa inte känns stora, utan ganska lagom.