tisdag 4 augusti 2009

Bröllopsklänning

Jag fortsätter på bröllopstemat från igår. Jag har för några veckor sedan sytt en klänning till min svägerska, som hon beställde till ett bröllop de skulle på. Tyget hon valde hade hon köpt själv. Dock inte nu, utan i samband med att hon och svågern själva gifte sig för åtta år sedan. Då sydde jag nämligen klänningar till fyra brudnäbbar i detta tyg. Det var våra två äldsta döttrar+ brudgummens brorsdöttrar, 3,4,5 och 6 år var de. Hur läckert som helst!
Nåja, det fanns i alla fall tyg över som räckte till en klänning, dessutom helfodrad i samma tyg. Mönstret kommer från en av vårens Burdatidningar, jag tror det var majnumret. I tidningen är den inte fodrad, utan det var vårt eget påhitt, för att den skall sitta snyggare utan att "klättra". Modellen har ett framstycke som går omlott, med veck mot sidstycket. Blixtlås baktill.


Denna klänning var klar i god tid till bröllopet. Någon dag innan detta ringer dock svägerskan och ber om en klänning till, till samma bröllop. Denna gång åt maken! Han skulle nämligen i ett spex spela bruden, som är en kusin till honom, när hon var i 10 års åldern i slutet på 1980-talet. Så de kom och botaniserade bland mina kreationer från den tiden, och resultatet blev detta:


Blixtlåset i ryggen gick inte att dra igen, men kompletterat med tidstypiska, stora plastglasögon och lite smycken så lär han ha gjort succé!

5 kommentarer:

Aleisa Ribalta sa...

hahaha, detta var riktigt skoj, han har verkligen humor, vad rolig ser han ut! tack för göra mig skrata ihjäll just nu

Pysselpedagog sa...

Ja, herregud! Säkerligen stor succé.
Kul idé i alla fall.
Pysselpedagog

LillaBarn sa...

Vilken snygging, han raggade nog upp många damer den kvällen...

Tygterrier sa...

Vantarna framme och passar perfekt! Tusen tack!

Väldans snygg dress - men jag undrar, har han lånat håret också...?

Heimlaga sa...

Lilla Barn:Herrar menar du väl;)
Karin: Jo, håret var inte hans eget det heller...