En guide till den långsamma lyckan

Så lyder underrubriken till Bonniers Stora Bok om Broderi, som jag har lånat på biblioteket. Anledning var förstås att jag skulle sy hålsöm på blusen och förklädet till folkdräkten. Utdragssöm, kallas det tydligen, enligt den boken. Man drar alltså ut trådar ur tyget en väg, så att det friläggs trådar vinkelrätt mot hur sömmen skall gå. Sen syr man ihop dessa på olika sätt, så att "hål" bildas.
Det finns säkert många olika slags hålsömmar även på folkdräkter från Munsala, men tack och lov var det en ganska enkel en på den jag har som förlaga. Den är sydd med något som kallas stolphålsöm. Egentligen skall man väl räkna trådarna, så att det blir exakt lika många i varje stygn. Det övergår dock mitt tålamod, särskilt på krage och manchetter där det är två lager urdragna trådar, så jag förlitade mig till ögonmåttet.
Att sy hålsömmen var riktigt roligt, och tog inte särskilt lång tid. Det pillriga var att peta ut trådarna. Tyget är ett tunnt linnetyg, så ofta gick trådarna av.
Själva blusen består enbart av raka stycken, fram och bakstycke klippta i ett. Det enda rundade är halsurringningen, annars är det raka stycken som är sydda med lite veck, och mycket rynk...

Jag kan tänka mig att handbroderi är en konstart man skulle kunna fastna i. Tänk så mycket vackert man kan göra! Jag är dock lite för praktiskt lagd. Jag vill kunna använda det jag gör. Dukar använder vi i stort sett aldrig, särskilt inte med småbarn i huset, så alla ärvda ligger bara i skåpet. Broderade tavlor är inte riktigt heller min grej. Inte tavlor över huvud taget, alla vi har ligger ännu ouppackade efter flytten för tre år sedan.
Det kanske blir handbroderade kläder framöver...