Retrotyg och nyttan(?) med att vändsy

Jag är nog kanske för gammal för att vara helt begeistrad i allt som har med 70-talet att göra. Sybloggfenomenet att sy muddbyxor av gamla påslakan och liknande var jag lite skeptisk till.
Nu har lilla G dock börjat använda det första paret jag sydde-jag måste ju liksom ändå testa-och de funkar helt klart över förväntan. Alltså syddes raskt ett andra par, denna gång i brunt. Materialet är just ett gammalt-fast det känns knappt använt-påslakan. Enfärgat brunt foder.
Det första paret vändsydde jag inte benen på, utan sydde fast mudden med overlock genom dubbla tyger. Fick dock ett tips om hur man kan vändsy även benen, så nu testade jag detta. Och visst: det går. Det är ju lite pilligare, men inte alls omöjligt.
Men jag undrar om inte detta med vändsyende in absurdum är lite överdrivet?! Hur många använder sina vändsydda byxor på bägge sidor? Eller sina vändsydda västklänningar? Vissa grejer, tex dreglisar och liknande, lämnas ju med råa overlockkanter helt synliga. Varför då inte acceptera en synlig söm inne i ett plagg??? Bara för att det går att få den osynlig...Och varför krångla till och vändsy ärmöppningar, blixtlås etc om man ändå skall sy en stickning efteråt, då är det ju enklare att bara vika in kanterna och tråkla före stickningen?! Tja, kanske är jag lat, men jag kallar det hellre rationell...
Den enda nyttan med ett helt vändbart plagg som jag kan se, vore för en sådan som vår M 4 år. Han är totalt obekymrad om huruvida han tar på sig kläderna ut och in och/eller bak och fram. Han skulle kanske förtjäna ett par strikt vändsydda, dubbelsidiga byxor!
G har inte mycket kläder i brunt, så det behövdes någon överdel att matcha med. Hittade en restbit mörkgrön jogging som räckte till tröja. En applikation i form av en fjäril utklippt ur byxtyget för att knyta i hop helheten. Byxorna är i stl ca 74, men tröjmönstret i den storleken såg så underdimensionerad ut, att den sydde jag i stl 80. Dock lite stor ännu.