14-års present och vådan av knapphålsautomatik

Äldsta dottern P fyller 14 år i dag! Egentligen är det inte klokt vad tiden går.
Jag vill ju gärna sy något till barnens födelsedagar, men det blir betydligt svårare ju äldre de blir, att lista ut vad de kan tänkas gilla. Har gjort några chansningar som inte gått hem de senaste åren...
Alltså fick P bestämma själv, även om det då inte blir någon överraskning för henne. För mig blev det dock en överraskning! Jag hade väl gissat på någon tunika i trikå eller så, men hon valde raskt ut ett mycket prydligt skjortblusmönster ur Burda 6/2008. Tyget hon valde var en vackert ljusgrön(lindblomsgrön?) linneduk från Myrorna, vältvättad, fläckfri och mjuk! Jag gillar linnetyg, och det gjorde sig mycket bra till modellen med sydda veck.
Egentligen skulle det utöver de sydda vecken i midjan även sys på en dragsko med resår i, för ytterligare rynkeffekt, men det enades vi om att avstå från, skulle ha förtagit effekten av de snygga vecken på linnetyget.
När jag klipper i linnetyg inser jag varför det var ett populärt material förr när slitstyrka var viktigt. Även omtyget känns mjukt, och ytan len mot huden, så är trådarna väldigt hårda att klippa i!
Knappar valde P också själv ur min omfattande "samling", bronsfärgade metallknappar med runliknande symboler. Jag hoppas att det inte står något opassande på dem...
Min symaskin har en bra knapphålsautomatik. Man väljer typ av knapphål(eller låter maskinen välja utifrån vilket material man syr i), matar in knappstorlek och sen är det bara att gasa, så syr den ett knapphål i rätt storlek. Praktiskt! Men det visade sig ha sina risker också: När jag sytt ett knapphål och höll på att flytta blusen i rätt
läge för nästa så kom lilla G krypande och lade sig på gaspedalen! Vips var nästan ett helt knapphål sytt på helt fel ställe, innan jag hann få bort henne från pedalen! Som tur är sprättar ju maskinen inte upp knapphålet automatiskt, så stygnen gick ju att sprätta bort!