Nästan dagsfärsk vintageklänning?

 Fem dagar innan skolavslutning kom dotter P med önskemål om en ny klänning. OK, det var ju i ovanligt god tid, så det skulle vi fixa. Hon valde ett sommarblommigt bomullstyg och ett nytt mönster ur en Ottobre. Jag klippte till och sydde i hop livdelen, men sen strandade det hela på att jag faktiskt inte hade något passande blixtlås hemma. Två dagar senare köpte jag detta, men när vi då provade överdelen på henne visade det sig att den inte alls satt bra. Funderade fram och till baka på olika sätt att rädda detta. Kanske sy en helt annan överdel, för det fanns tyg kvar, och i alla fall kunna använda den tillklippta kjoldelen? Nja, inget kändes bra.

I stället började vi om från början. P letade igenom tygförrådet en gång till. Då föll valet på en champangefärgad spets (från Kupan). Hon provade diverse enfärgade tyger under och landade på ett mellanblått bomullstyg med lite struktusvävda rutor. Jag tror jag sytt dopklänningar i tyget innan resterna färgades blå.














Sen gällde det då att hitta ett bättre mönster. Vi föll tillbaka på ett egetritat, använt här. När vi kom till provningsskedet ville P dock flytta ner från en epireskärning till en klassisk midja. I ryggen var det också väldigt bylsigt. Så efter diverse ändringar såg klänningen åter igen inte ut som det var tänkt från början...Men den blev bra! Och den blev klar! Faktiskt tom på förmiddagen dagen innan skolavslutningen.
När hon sedan gick på skolavslutningen var den första kommentaren hon fick om klänningen om det var en vintage? Nja riktigt så gammal var den ju inte...