Neutrala julgrejer

En korg/förvaringspåse fodrad med delar av en gammal hemvävd linneduk. Blev dock lite formlös och sladdrig, borde ha förstärkt med vliseline.

Förkläde och grillvantar. Tyget känns julinspirerat utan att vara alltför tomtigt. Avsikten var att sy något till kyrkans julmarknad. Så där lagom neutralt för att kunna passa många.

Domherrar

Domherrar brukar ge julkänsla för mig. Och Domherre, eller Punatulkku, heter detta garn från Novita 7-bröder. Jag tänkte direkt på domherrar när jag såg garnet, men däremot såg fågelbilden på banderollen inte ut som en domherre, så den vållade lite diskussion och gissningar på ett kalas där jag satt och stickade...Mitt fågelkunnande sträcker sig ungefär till gråsparvar och domherrar. Men nu har jag kollat i ordboken, punatulkku betyder domherre.
Sockorna landar i Heimlagabutiken, där socklagret inför jul krympt betydligt.

Tummen mitt i handen...

...har dessa grillvantar. För att de skall funka på vilken hand som helst när man bara hittar den ena. Fodrade med joggingtyg i sin helhet och ett extra lager bordsfilt i handgreppet.

Små, små strumpor

Lilla Anna, dvs Od Andulky, är en trogen sockkund. Nu var det dags för henne att fylla på förrådet, och då var jag ju bara tvungen att göra ett extra litet par till hennes nyfödda dotter. Modellen med spiralstickning och utan häl brukar vara särskilt praktiskt på små fötter. De suger liksom fast, och funkar med ännu större storleksvariation än vanliga sockor med häl. För hur små är egentligen bäbisfötter? Det känns som att jag redan hunnit glömma det trots att G inte är mer än 2½ år. Gissningen är att dessa just nu blir ungefär som knästrumpor på den lilla tösen.

Hufflepuff-strumpor på premiär

Tonårsdöttrarna är stora Harry Potter-entusiaster och har väntat på dagens filmpremiär sedan den förra filmen gick. L beställde tidigare i höst ett par Hufflepuffstrumpor, jag fick en skiss på hur randningen skulle se ut. Och långa yllestrumpor var inte helt fel när de skulle åka buss till bion i -10 grader.
Nu är de på väg hem, och längtar säkert redan till fredag då de skall se filmen igen, tillsammans med sina kompisar. Då i full mundering. I kväll tog de bara lightverisionen...


Mantlarna finns bloggade här och här.

Svågerpaket

Svåger M fyller år i dag, men hade kalas i går. Snart har alla familjemedlemmarna i den familjen fått nya förkläden, så naturligtvis måste även M få ett. Favoritfärgen angavs vara blå . Tyget är ett provencetyg inköpt i en fabriksbutik i sydfrankrike någonstans ca 2002. Det döljer sig mycket i mina tygskåp...

Tillhörande grillvantar fodrade med joggingtyg+bordsfilt i själva greppet.

M är en (ofrivillig?) elefantsamlare, så när jag i somras köpte en bit elefanttrikå kändes det självklart att han skulle få en T-shirt med elefanter. Vill han inte bära den offentligt så går den ju att ha som pyjamasskjorta...

Stickad mössa

Att sticka mössor tycker jag är svårt. Särskilt rundstickade, för då vet man inte förrän de är klara om de kommer att passa. Denna mössa stickade jag för tre år sedan efter ett köpt mönster. Det var ett roligt mönster att sticka, då det gick att kombinera flera färger, men det ändå aldrigvar fler än två färger per varv. Lätt att matcha till jackor. Jag tror att det blev 4 olika, tilll olika familjemedlemmar. Denna gjordes till L. Den blev dock nästan aldrig använd. Den var aningen trång, så att den hela tiden strävade uppåt. Rullkanten håller ju inte heller åt nedtill.
Stickade mössor är ju också egentligen väldigt kalla, trots yllegarn, för det blåser rakt igenom. Så nu när jag hittade mössan tog jag och fodrade den med varm, gosig, ljusblå vinterfrotté. Fodret ritade jag efter mössans form ned till rullkanten. Sydde i hop fodret på maskin, men sydde sedan fast det nedtill för hand. Förhoppningen är att den nu skall kunna funka till lilla G.

Annorlunda yllevantar

Yllevantar brukar för mig innebära stickade sådana. Men nu var det ju detta med vantmönster och glädjen i att använda restbitar. Överst i plastbacken med spillbitar låg resterna av dessa projekt. Ordningen i lapplådan varierar allt eftersom barnen är där och rotar och drar ut över golvet...Alltså blev det ett par matchande yllevantar med fleecefoder till lilla G. Använde storlek 2 år, men minskade bredden. Det betydligt tjockare tyget gjorde också att dessa inte känns stora, utan ganska lagom.

Galonvantar!

Råkade se att Bibbi hade ett vantmönster som gick att skriva ut. Det hade en annan skärning på tummen än vad jag brukar använda, så det var jag ju tvungen att testa. Sen är det med mudd också, vilket jag inte sytt tidigare på vantar/handskar.
Ett par galonvantar i storlek 6 år till vår 6-åring fick det bli. Eftersom han har gul jacka med blå täckbyxor, i just samma tyg som handskarna, fick muddarna bli gula. Men inte vet jag om skrivaren gjort något hyss när mönstret skrevs ut, eller om storleken på mönstret är konstigt, för vantarna i storlek 6 år blev aningen, bara aningen, för små. Åt mig! Som har relativt stora damhänder, handskstorlek 7-8... Men varken jag eller tonårsdöttrarna är särskilt sugna på knallblå galonvantar med gula muddar...
Nåja, Inte mycket tyg som gått åt, och inte särskilt mycket tid heller. Jag ritade raskt av storlek 2 år i stället och sydde ytterligare ett par. De blev mera lagom till 6-åringen.
Det är så roligt med den här typen av små plagg , att man kan använda små restbitar! Yttertyget är plastad poyester, foder i fleece. Sömmen i tumvecket tätad med liqiseam. Muddarna långa, nedvikta på bilden. Återstår att se om vantarna-de mindre-blir använda, och hur de i så fall funkar.

Rosa polkka

En ny variant avNovitas 7-bröder rosa polkka garn. Nu med rosa, grå och vita toner. Jag associerade till svägerska M när jag såg färgerna. När hon sedan kom och hälsade på (vilket inte sker varje år), när sockorna var halvfärdiga, så var det ju ganska självklart att de måste följa med henne hem. Fast färdigstickade, förstås!

Blå nr två

Ytterligare ett blått set till lilla G. Hon har inte haft så mycket blå kläder trots att ljusblått varit en av mina favoritfärger. Dotter P hävdar att hon kläddes i ljusblått fram till 12-års ålder då hon började protestera...Kanske har jag hållit igen lite sen dess.
Tröja ungefär efter mönster ur Ottobre 1/2006. Gratisbroderi från nätet som sparades hem för många år sedan, jag vet inte om det ligger kvar någonstans. Ångrade sen att jag inte satte broderiet nederst på tröjan så att volangerna kunde ha utgjort vågor där måsarna(?) simmar.

Matchande byxor

...till tröjan i förra inlägget. Jag hade redan slängt resterna av pyjamaströjan i papperskorgen då jag kom på att jag skulle sy ett par byxor till också. Grävde fram restbitarna igen för att använda en remsa till passpoal. Jag gillar effekten av randigt tyg!

Mormorströja?

Farfarströjor har man ju hört talas om, men jag undrar om detta inte är en mormorströja?!
I stället för sprund med knappar har denna ett falskt sprund med en mer feminin touch, med en bit handvirkad spets + återvunna, tygklädda knappar. I ärmsluten tre rader smocksöm för att ärmarna inte skall kännas för långa, och också för ett mer feminint intryck.
Mormorströja kan det också kallas för att spetsbiten + knapparna sannolikt härstammar från makens mormor. Eller möjligen från någon annan gammal tant.
Tyget kommer från min pyjamaströja som likt andra tröjor i interlock blivit kort och bred och tappat formen utan att tyget egentligen var nött.

Präst-T-shirt x3

Fick en beställning från en storvuxen manlig präst på en långärmad och en kortärmad prästskjorta. Eftersom det känns lite osäkert att sy på distans då jag inte har någon lämplig provdocka, började jag med att sy den långärmade tröjan(för egentligen är det ju mer som en tröja, men prästtröjor har jag inte hört någon annan tala om...) och skickade den så att han kunde prova den. Bifogade också lite provbitar av tänkbara tyger. Han var så pass nöjd att det resulterade i en beställning av inte en utan tre kortärmade! Lite små justeringar av måtten blev det också, så det är nog en bra idé att sy en enstaka skjorta först.
marinblå interlock m lycra, svart bomullsblandning(?) med lycra, grafitgrå viscose
Den första långärmade, svart viscose

Färgsparakande kasse

Dotter P tyckte jag skulle sy någon till kasse i "dagiskasse"modell. Jag har bara sytt en enda, och den använder nu L för sin klätterutrustning. Själv tyckte jag modellen var opraktisk, öppningen blir så mycket mindre än på min vanliga modell på tygkassar. Men det är väl inte direkt 5 l mjölk som P har tänkt packa i och ur sin kasse. Jag valde tyg utifrån hur overlocken var trädd, utan att fråga P om tygval. Men den har ändå redan blivit använd, så helt hopplöst blev inte valet. Annars får jag väl göra fler.
Botten med avsydda hörn i stället för särskild bottenplatta. Då gäller det emellertid att tänka till, för det blir andra hörn att sy av än på min vanliga modell. Trixet med dagiskassarna är ju att man liksom vänder allt 90 grader för att få handtaget längs med väskan i stället för tvärs över. Handtaget är här dessutom längre, klippt på frihand, och inte en kvarts cirkel som det är i ursprungsvarianten. Den vid handtaget bortklippta tygbiten fick bli en liten blixtlåsförsedd ficka innuti. Funderade på någon form av stängningsmekanism också för själva kassen, typ knapp och flärp, men då blir det plötsligt mera väska än kasse på något sätt.
Roligt med tygkassar. Det var nämligen dessa som gjorde att jag för drygt två år sedan upptäckte fenomenet sybloggar, och så småningom även startade egen.