Terapi

Jag hittade en bit bomullstyg rutigt i turkos, vitt och blått i min hylla. Nytt, men inköpt på Kupan någon gång,tror jag. Inte så mycket, kanske 1,5 m och inte full bredd. En kortärmad, fräsch sommarskjortblus till mig själv blev min tanke. Började bläddra i mina mönstertidningar, men hittade inget lämpligt mönster. Konstigt, egentligen!
I stället hittade jag mönster på en klänning, sydd i rutigt tyg, som såg trevlig ut. Klippte ut mönstret för att sy i ett annat tyg, men testade på skoj att se hur långt det turkosa tyget skulle räcka, eftersom det ändå låg framme. Och det räckte! Nästan... När jag väl börjat klippa till delarna, där kjolvåderna skulle ligga på skrådden, insåg jag att jag blev tvungen att skarva tyget för att få till livdelarna. men det gick det också, och syns inte alltför mycket om man inte vet om det.
Mönstert kommer från Burda 5/2009. En av de saker som gör att jag inte trivs så bra i klänning, är att de oftast saknar fickor. Alltså tänkte jag lägga till fickor i sidsömmarna. Men tyget räckte bara till en ficka! Det säger något om hur exakt det gick åt...

Och varför är detta terapi? Jo, egentligen behöver jag ju ingen klänning. Förra lördagen kände jag dock att jag bara måste sy något roligt. Det kändes som att hela dagen gick åt till att plocka upp, plocka undan, städa och börja om från början, ett evighetsgöra utan bestående resultat. Att då sätta sig och sy något trevligt- det är terapi!
Dolt blixtlås bak
Ficka i sidsömmen

Sen, när jag sytt klart klänningen, insåg jag varför jag tänkt kortärmad skjortblus om det tyget: Jag hittade nämligen en sådan i rutigt tyg i turkost,blått och vitt i min egen garderob, inköpt i Holland i våras! Vilken tur att det blev en klänning i stället!