Reumatikerbyxor

Jag fick en förfrågan av en arbetskamrat om jag kunde sy ett par byxor till hennes mamma som har en väldigt dålig handfunktion till följd av reumatisk sjukdom. Den gamla kvinnan behöver byxor som är lätta att öppna och dra upp och ner vid toalettbesök för att hon skall klara detta själv. Jag fick ta mått på ett par köpta joggingbyxor som man klippt upp i sidsömmarna och försett med kardborrefästen. Förslag på material var WCT.
Kändes som en rolig utmaning. Materialvalet gjorde mig jätteglad, eftersom jag nyligen av misstag fått oändliga mängder wct pga av ett missförstånd.(Jag hade egentligen tänkt mig vanligt swetshirttyg.)
Eftersom byxorna gärna skall glida ner lätt och wct ju är ganska strävt på insidan fodrade jag dem med en mycket tunn wct. Det blev ordentligt "glid" både på in- och utsida. Frågan är om det blir onödigt varmt och svettigt?


Sprund i bägge sidorna. Yttertyg och foder vändsydda upptill. Resårkanal i midjan, som alltså blir tvådelad i fram och bakstycke. Bakstyckets resår fäste jag bara med en tvärgående söm mitt bak för att den inte skall kunna dras ut av misstag. Ändarna fick fortsätta fritt utanför kanalen och försågs med långa kardborrefästen som alltså fästs över framstyckets linning. Tanken är att de breda resårtamparna skall vara lätta att få tag på även med söndervärkta händer, och drar man i dem så glider byxorna lätt ner. Lätta att dra upp sen också, och att "knäppa" utan större precision.
Jag ser fram emot att få höra om och hur byxorna funkar. Säkert finns förbättringsutrymme för en ännu mer optimal modell. Kanske ett ofodrat par för sommarsäsongen...