Merinoullunderställ

Dotter P har fjällvandrat med sin gymnasieklass. När de fick packlistan i våras kändes det inte som att det skulle behövas så mycket utrustning. När det var en helg kvar innan avfärd och väderleksprognosen utlovade ihållande regn med risk för snö kändes det plötsligt som ett helt annat läge.
Jag inventerade påsen med rester från tidigare merinoullprojekt och lyckades skarva i hop till två underställ. Ett svart i tjockare interlock samt ett turkos i tunnare ribbstickad trikå. Där blev det bara korta ärmar, så långt tyget räckte.
För att minska risken för skav på insidan av lår och vad klippte jag i sär det tightsmönster jag använde, och tejpade i hop längs den inre bensömmen. På så sätt hamnar den enda sömmen på utsidan i stället. Stämde ju inte helt perfekt, men tydligen inget som märktes på det färdiga plagget.
Fjällvandringsveckan är överstökad och vädret blev klart bättre än utlovat. Ullställen användes ändå, och förhoppningsvis kan de komma till användning även i mer stadsnära miljöer längre fram.

Dags igen...

 ...att fylla på lådan med tygkassar. Ännu har jag inte slängt någon för att den blivit utsliten, men de får fötter och vandrar i väg. Dessa är sydda av gardiner från en loppislåda.

Min beskrivning på tygkassar är ett av de inlägg som fortsätter att ha besökare flera år efter det publicerades. Jag blev också för ett tag sedan kontaktad av någon syslöjdslärare någonstans i landet som undrade om de kunde använda den i undervisningen i något miljöprojekt. Det fick de gärna göra. Kul!

Skolstart

Lilla G är inte längre liten. Hon har börjat 6-årsklass. Det gjorde hon i nysydda svarta och röda kläder med nytillkommen äkta 6-årsglugg i tandraden.

Hästar

G gillar hästar varför det fick bli en snutt hästtrikå från Mjuka tyger. En tunika och en mössa blev det. Lite inställssamt, kanske...

Shorts från i sommar

Två par halvlånga ganska otighta tights till G. Kläder skall inte sitta åt... Sydda av restbitar, så benlängden fick avgöras av tygbitens längd. Det röda tyget är bomull med lycra. Det turkosa paret en tung viscose.

Bistånd, miljö och pyssel

Läste i Klockarbarns blogg om ett projekt med trosor till någon kvinnogrupp i Gambia. Att köpa trosor i Sverige och skicka till Afrika, jag vet inte hur smart det egentligen är?
Men uppenbarligen finns det hjälparbetare med personliga kontakter där nere som dragit i gång detta, så det torde finnas någon sorts tanke och behov bakom.

Och att sy trosor av spillbitar är märkvärdigt roligt! Att det av ingenting blir något mycket användbart. Dessutom blir det så pass automatiserat när man sytt några par att det passar utmärkt att pyssla med medan man lyssnar på radio, föreläsningar via datorn eller annat liknande. Eftersom varken jag eller G behöver oändliga mängder trosor, och hemsydda sådana har en tendens att vara slitstarka,så kom biståndsprojektet mycket lämpligt.
Plockade fram alla tunna trikårester ur en stor låda spillbitar. Resultatet blev 5 par i stl 34 (övre bilden) och 5 par i stl 110 (nedre bilden). Valde att använda enbart dessa storlekar bara för att göra det nera rationellt. Tänker att om det blir många olika som bidrar så lär det ändå bli en blandning av storlekar i den slutliga leveransen.
Så haka gärna på Klockarbarns utmaning! Via hennes blogg hittar ni också länkar till mer information om projektet.

Alvprinsessan!

När G fyllde 6 år i april önskade hon sig en alvklänning. Hur ser en sådan ut? G förklarade och storasyster L gjorde en skiss. Mitt första försök i ljusblått glittertyg fick inte godkänt av storasystrarna. Det var mera discoprinsessa än alvprinsessa...
De visade mig några bilder på nätet och då blev nästa försök så här. Sytt i diverse konstmaterial med rötterna i 70-talet(tror jag), från tyghyllan. Bra, de skulle inte ha kommit till användning i vanliga plagg! Inget särskilt mönster. Livdelen i dubbla lager, med en begie klänning under det vita tudelade ovantyget. Vändsytt i halsen med hake och hyska. Silverspänne stod det i den handritade skissen...
Smycket i pannan gjorde L. Allt blev klart tilll födelsedagen. Fotograferingen gjordes också då, men sen har bildbehandlingen dröjt. Nu fixade storasyster P det. Ett samarbetsprojekt med andra ord!