Det trodde jag aldrig...

 ...att jag skulle sy en onepice! Jag tycker nämligen att de ser rätt förskräckliga ut, fram för allt på vuxna. Sparkdräkt med utrymme för blöjhäng är inte riktigt min grej...
Men, men. Barnens kusin E fyller 10 år, och presentönskemålet var väldigt tydligt: Overall med blixtlås ända upp i hela huvan, turkos eller blågrön samt reflexgul. Och så gärna med bild av hennes favorithundras Gordon setter.

 Turkos sweatshirttrikå beställdes från Stoff och Stil. En bit neongul jersey hittades hemma. Ett hundbroderi inhandlades via nätet. Letade fram mina längsta blixtlås, men de var för korta. Det blev ett återanvänt jätteblixtlås-från ett slaktat tält!

Något mönster på hel mjukisoverall hade jag inte. Kombinerade en huvtröja och ett par mjukisbyxor. Mätte längd gren-hals på ett vinteroverallmönster för att se hur mycket det hela skulle läggas omlott. Resultatet kom att se gigantiskt ut! Men, det viktiga med dessa overaller verkar ju vara att de skall vara stora, hängiga och allmänt oformliga, och de kraven torde den uppfylla...