Kviltad jacka

Innan det blev yllekoftssäsong (det är det nog minst 9 månader per år...) sydde jag en jacka åt mig i en hundtandskviltad polyestertrikå. Använde samma mönster som här,ett modifierat tyskt mönster från 1981. Kragen fodrad med svart velour, i övrigt är den ofodrad. Kantad med vikresår. Denna i kombination med ett kraftigt metallblixtlås ur gömmorna,  fick tyvärr tyget att bubbla lite. Jackan har ändå blivit använd några gånger.

Det första

 Detta är det första plagg jag sytt med den nya symaskin jag fick i julklapp. Jag behövde en svart kavaj till en begravning. Valet föll på att sy en kavaj-kofta i kokt ull. Detta gjorde att jag tvingades komma igång med att använda den nya maskinen. Jag är inte riktigt en person spm älskar nya tekniska prylar, och bruksanvisningar och manualer är inte min favoritlitteratur. Steg för steg fick jag dock klura ut ganska många funktioner för att få koftan färdig, och den blev klar i tid.Mönstret kom ur någon gammal Allt om Handarbete. Kavajen är ofodrad bortsett från slag och framkanter som är fodrade med svart velour. Allt material fanns hemma.

Misstaget som blev en favorit

 När jag beställde kokt ull från Jofotex så beställde jag också detta hundtandsmönstrade tyg. Jag förväntade mig att det skulle vara som de övriga ulltygen, men när jag packade upp tyget trodde jag att det blivit ett misstag. Typ sista skadade biten på en rulle, eller något sådant. Tyget var nämligen bredrandigt med omväxlande hundtandmönstrat och enfärgat svart. Dessutom hade det ett invävt nylonfoder som syns fläckvis på avigsidan. När jag gick in på Jofotex websida och läste lite mera noga så stod det faktiskt allt detta. Det var alltså inget fel på tyget, det var bara jag som läst slarvigt när jag beställde.
Sydde en kofta enligt ett mönster ur Ottobre 5/2009, där avsett för softshell tyg. Klippte de olika delarna från olika delar av tyget, så att det mönstrade och det enfärgat svarta separerades. En bit röd kokt ull vid axeln och röd manchester på insidan av kragen. Anpassade längd och front efter den dragkedja jag hade hemma. Fickor med blixtlås i skärningssömmarna.
Jag blev mycket nöjd med min kofta, en skön mix mellan sportigt och städat. I och med det invävda fodret så är den inte lika töjbar som vanlig kokt ull, men sannolikt mera vindtät. Men det är ju inte så att jag springer utomhus utan ytterkläder då det är minusgrader, så det har jag inte testat. En favorit har den dock blivit nu under december.

En bit av tyget

Inför december

Höstens andra yllekavajkofta. Samma grundmönster som tidigare. Förlängd och lite rundad nertill i ryggen. Ylletyget från Jofotex. Kantad med muddväv och fodrad med svart velour i kragen. Svarata knappar ur min samling, med rundade spår som jag tyckte stämde väl med mönstert på tyget. Kavajkoftan känns användbar inför advents och julsäsongen , utan att vara ett utpräglat julplagg. Jag funderar på en helröd med vita snöstjärnor också...

Höstens första yllekavaj

De senaste tre åren har jag på höstsidan sytt en ylle kavaj/kofta/jacka utgående från samma mönster. En variant i fleecetyg har jag också gjort, eftersom jag ville ha en brun kofta och då inte kunde hitta något bra brunt ylletyg. Fleecekoftan har jag också använt en hel del, men det är inte alls samma känsla i den som i yllejackorna. De är riktiga favoriter.

Nu har jag bunkrat med massor av kokt ull från Jofotex, så det artar sig till en bra vinter!
Först ut blev en knallgrön kofta. Samma mönster som tidigare, men längre. Ritade också en ny krage, så att jag kunde låta blixtlåset gå ända upp. Kragen denna gång fodrad med gul manchester. Kombinationen med gult valde jag utifrån att av de delbara blixtlås jag hade hemma i rätt längd så var det gult som passade bäst. Jag har tidigare kantat med mudd i avvikande färg, och jag har tidigare sytt blixtlås. men inte bägge i detaljerna i samma kofta. Nu insåg jag först när plagget var färdigt att det inte var så lyckat. När koftan är stängd blir det nämligen en väldigt i ögonfallande bred gul rand mitt fram! Det hade varit snyggare med ett grönt blixtlås till de gula kanterna...
Axlarna pyntades denna gång med ett handbroderat motiv skissat på frihand, broderat med yllegarn. Problemet är att det är svårt att rita något på den kokta ullens porösa yta. Vanlig vattenfast tusch syntes i alla fall en aning. Nåja, det märks i alla fall att det är handgjort, och det kan ju i bästa fall tolkas som exklusivt!
När jag provade koftan fick jag associationer till en cirkusdirektör! Maken tänkte i stället på en sån här figur. Tja, jag får väl använda koftkavajen med glimten i ögat, och inte vara rädd för att synas!

Kulturtantsvarning!

Hittade ett stickat och delvis valkat ylletyg på Ohlssons Tyger som jag föll för. Mörkblå botten med en knottrig yta av någonsorts blommönster i blått/petrol och grönt. Plats för det i hyllan hade jag ju inte, så det fick omgående bli en kavaj el kofta enligt samma mönster som denna. Lite längre tror jag dock att jag gjorde den.

Kragen fodrad med velour, kantning med muddväv. Stora knappar ur gömmorna. Tack och lov provsydde jag knapphål på en restbit. Brukar mäta diametern på knappen och ställa in automatiken efter det. Men knapparna var 27mm och jag fick stega ner till 18 mm på knapphålen och de räckte fortfarande till! Hur nu det gick i hop... Jag har hunnit använda kavajkoftan några gånger och trivs utmärkt i den. När jag skulle fota den fick jag dock lite kulturtants-känsla av den, och någon kulturtant är jag tyvärr inte...Borde kanske bli?

Äntligen en brun kofta

Ända sedan slutet av sommaren har jag letat efter en brun kofta varje gång jag varit i någon klädaffär. En mörkbrun och ganska "grov" kofta, inte T-shirtstunna bomullsvarianter. Men inte har jag hittat någon sådan. Naturligt nog uppstod tanken snart att sy en själv, så parallelt med att jag letat färdiga koftor har jag också letat bruna tyger. Helst skulle jag vilja hitta brun kokt ull, men förra veckan hittade jag i alla fall mörkbrun fleece på Ohlssons Tyger. Det fick duga.
Använde samma mönster som i denna, som var sydd just i kokt ull. Förlängde dock både fram och bakstycket något, och sydde blixtlås i stället för knappar. Det gör att den mer liknar en "traditionell" fleecetröja. Ärmskärningen gör den dock aningen kavajlik. Den blev nog också aningen lösare i passformen än yllevarianten, eller om det bara är att tyget är mera töjbart som ger det intrycket.
blixtlås fram
broderi på oket på axlarna. Kragen fodrad med velour.
fickor på sidstyckena
baksidan

Påskfin!

En hatt skulle det ju bli till lilla Gs yllejacka. Använde ett gammalt mönster från 90-talet som jag tidigare sytt sommarhattar av till storasystrarna. Principen är ungefär som en basker med brett brätte. En fastsydd knapp framtill håller brättet borta från ansiktet.
G har blivit riktigt förtjust i sin jacka och har den gärna på inomhus också...

Ylle-karamell!

Egentligen är det här inte alls vad jag brukar göra. Detta är nämligen en högst opraktisk finjacka i ylle till en snart 2-åring! Finjackor har jag aldrig förstått mig på-när använder barnen sådana? Även om man bara skall åka i väg någonstans med bilen-hur vet jag att de inte före eller efter hinner upp i något träd eller ner i någon lerpöl/snöhög?
Men detta är väl vad Gekko kallar att okynnes-sy. Jag kunde bara inte motstå idén när den poppade upp i huvudet i skidspåret en eftermiddag.
Och eftersom materialkostnaden var imponerande hela 10 kr så är ju skadan begränsad om den inte blir använd så många gånger!

Så här såg råmaterialet ut! En yllekappa från finska PTA inköpt på Kupan för 10 kr. Tidigt 90-tal, kanske? Storleken borde ha passat äldsta dottern, så jag köpte den i första hand som tänkbar maskeradutrustning. Passformen var dock förskräcklig, även om jag hade 80-90-tal i bakhuvudet. Innan jag började klippa i den körde jag hela kappan i tvättmaskin på ylleprogram.

Jag använde mitt favorit koft/jackmönster ur Ottobre 3/2004 som jag också använt här, här och här.

Originalet hade ett grönt foder med smala rosa ränder, vilket naturligtvis behövde betonas. Helst hade jag velat ha stora knallrosa knappar också, men några sådana hade jag inte hemma, så det fick bli originalknapparna. Kragen och fickorna fodrade med ljusrosa velour.

Jag ville inte sätta ner så mycket tid på detta projekt, efter som jag inte tror att den kommer att bli mycket använd. Alltså klippte jag till mönsterdelarna genom tyg och foder i ett, och behöll framkant och nederkant på framstyckena. Fickpåsen stickades således mot framstycket utanpå fodret, dvs synligt från insidan, och sidsömmarna är också synliga från insidan. Skulle förstås ha gått att göra mycket snyggare med att fodra på riktigt, men det var det inte värt. Lite för rationell är jag...
Få se om jag kan återkomma med en livebild. Och kanske en kompletterande hatt av resterna som finns kvar av kappan...

Kofta eller kavaj?

Eller kanske en kavajofta? Eller en kjofta?
Hittade ett fantastiskt skönt ylletyg på Olssons tyger. Det så ut som fleece, men av ylle, så jag frågade om detta är vad som kallas yllefleece. Men enligt expediten hette det kokt ull.
Tänkte direkt på ett kavajmönster jag sett i en av mönstertidningarna från 1970-80-talet som jag köpte i somras, en hel banankartong full. Efter lite bläddrande hittade jag igen tidningen, som var från 1981.
Mönstret påminde mig om en av mina favorit kavajer, en mossgrön yllejacka från österrikiska Geiger. Googlade på namnet och upptäckte att de verkar göra fantasiska kläder!

Så med en blandning av 1981-mönstret och inspiration till detaljer från favoritkavajen kom denna jacka/kofta/kavaj till. Tyget är alltså stickat, och därför töjbart, och jackan är ofodrad. Därmed blir det lite koftkänsla, även om den har en klassisk kavajskärning som gör den lite mer "städad" än en kofta.
Originalmönstret hade ett handbroderi på besparingen, och min ambition var faktiskt att handbrodera med yllegarn. Det föll dock på att jag inte lyckades föra över mönstret till ylletyget. Jag har en transferpenna, där färgrn överförs via strykning. Det funkade dock inte, jag vet inte om den på något sätt blivit för gammal. Alltså gav jag upp, och så fick det bli en enkel bård ur maskinens förprogrammerade dekorsömmar i stället.
Jackan är kantad med muddväv. Kragen fodrad med restbit brun velour. Knapparna kommer ur min knappsamling, och är sannolikt återvunna från någon skinnjacka.
Återstår att se hur den klarar användning och tvätt. Men den borde ju tåla lika mycket som stickade yllekoftor. Om inte, så är ju både materialkostnader och arbetsinsats betydligt mindre med denna än med handstickade koftor. Kanske blir det en ny favorit?!

Skjortkavaj

Gillar skarpt den bruna fodrade skjortan/kavajen som jag sydde åt G, så naturligtvis måste jag sy flera. Den är dock ganska vid, så nu skippade jag omlottknäppningen. Missade dock att göra bakstycket smalare i motsvarande grad som framstyckena ändå går omlott vid knäppningen, så nu ser det lite knöligt ut när skjortan ligger platt. Tror inte att det kommer att störa i praktiken, men förbättringsmöjligheter finns alltså till nästa exemplar.
Grönt och vitt rutigt bomullstyg med ett blommigt foder där de gröna bladen stämde väl i nyans. Den går ju att ha bägge vägarna, men jag tror nog att den kommer att användas som rutig. Tygerna kommer ur garderoben, men hur de kom sig dit minns jag inte...Det rutiga var ett nytt tyg, det blommiga var fållat.

Vårset i höstfärger

Utgick från det orange/aprikosfärgade rutiga tyget inköpt på Kupan.En ganska kraftig bomullskvalitet, tjockare än vanligt lakanstyg, men märkt Höie. Det fick bli ett par muddbyxor till lilla G, tillklippta på snedden bara för att jag gillar rutorna så. Lite mer elastiskt blir det ju också, men passformen är så pass rymlig(Meedom 2), så det behövs egentligen inte. Hittade en mjuk, något ribbad bomullstrikå i samma aprikosa färg, som blivit lite fläckig i tvätten efter att ha legat länge ohängd med något rött som släppte färg. Passade utmärkt att använda som foder, för kastar tyger gör jag ju inte...
Mudden, som ser något smal ut i midjan är nog av 70-80-talskvalitet, dvs polyester utan lykra, som inte har samma spänst som dagens muddväv.
Till byxorna ville jag ha en matchande överdel. Vad syr man av vävt tyg till en bebis? De pingvinärmsskjortor som förekommer på sybloggarna i enkelt tyg tycker jag inte ser särskilt bekväma ut. Möjligen som tunna solskyddsskjortor de varmaste dagarna, men jag ville ha något varmare och bekvämare. Det visade sig bli en dubbelknäppt kavaj! För koftor är väl per definition sydda i trikå? Och en skjorta känns det inte som, för "rejäl" för en sådan.
Använde Meedoms raglanskärning form 2, med framstycken gående omlott ca 5 cm. Ärmarna förlängda för att ge ett ordentligt uppvik. Det bruna, blommiga tyget är ett gammalt örngott, som precis räckte till detta. Andra sidan är det rutiga tyget, men nu inte klippt på snedden. Alla kanter kantade med snedremsa av det rutiga tyget. Dubbelknäppningen kom till för att göra "kavajen" helt vändbar, och därmed andvändbar även till andra byxor.( Tyvärr tog batterierna i blixten slut när jag fotade med rutiga sidan ut, så det blev en massa rörelseoskärpa i bilden.)
Detta var premiär för min användning av Prymtången. Jättenöjd! Jag fick dock anledning att testa hur bra knäppena(vanliga trikå-ringknäppen) sitter också! När jag skulle sätta fast en av knäppena i den inre raden lyckades jag få med ett extra tygveck i knäppet, det var liksom för mycket tyg att skrutta i hop i tången. Försökte dra i sär knäppet, pilla med en kniv etc, men för att få knäppet att lossna utan att dra sönder tyget fick jag ta till en ordentlig avbitartång!
Så det är väl begränsningen när det gäller tången, att det är svårt att komma åt om inte knäppena sitter långt ut i en kant.