Tygkassar

Förra hösten sydde jag flera kassar avsedda för att handla mat i. Det var så jag hamnade i sybloggandet, när jag googlade för att hitta beskrivning på tygkassar.
Av någon anledning hittar jag dock sällan tillräckligt många tygkassar när jag skall handla. Döttrarna använder dem som gympapåsar eller för andra ändamål, och det är ju lite smickrande att de accepteras av dem. Men jag tycker verkligen inte om att handla med papperskassar, för de går nästan alltid sönder för mig, när jag skall lasta bilen. Med 7 personer i familjen blir det mycket mat, och jag packar kassarna för fulla.
Således blev det två nya kassar, efter min egen beskrivning, som finns här. Det var väldigt praktiskt att kolla måtten där, i stället för att leta reda på gamla kassar och mäta dem...
Tyget är en gammal gardin från Tradera. Lite Hydman-Vallien inspirerat tyg tycker jag, men jag har ingen aning om vad det egentligen är.

Laptopväska

Dotter P går i en väldigt datoriserad skola, där alla eleverna har sin egen Mac Book. Eftersom hon oftast promenerar hem från skolan funkar det bäst med ryggsäck för skolgrejerna. Någon stor, otymplig laptop-ryggsäck är hon dock inte intresserad av. Ett vadderat fodral, så att datorn kan stoppas ner i den vanliga ryggsäcken, funkar bättre.
Jag sydde ett i fjol på eget bevåg, och det har använts i brist på bättre. Nu har hon dock haft möjlighet att själv välja tyg. Det blev ett svart IKEA-tyg med mönster i olika glada färger.
I fjol polstrade jag med skumplast, men det var ganska besvärligt. Nu blev det dubbla lager vadd i stället, vilket var mycket enklare och också gör väskan mera tvättbar. Foder av ett enfärgat grönt påslakan.
På framsidan en ficka, som också är vadderad, för sladd och laddare. Både fickan och själva väskan stängs med långa kardborreband. Remmar tillräckligt långa för att bära över axeln, när de flyttar mellan klassrummen.
Väskan blev så gosig och fluffig, att jag också skulle vilja krypa ner i den! Det blev liksom en åkpåse för datorn...

Traditionellt mönster i otraditionell färgkombination

Jenny med bloggen Jenns beställde ett par stjärnvantar i färgkombinationen rött och rosa. Stickade i Nallegarn.
Nu gjorde jag något jag borde ha gjort tidigare: vägde nystanen före och efter stickningen för att veta hur mycket av varje garnfärg som går åt. När jag var klar återstod så lite av det rosa nystanet att den lilla digitala hushållsvågen inte registrerade det som ett endaste gram!

Appropå kommentarer i föregående inlägg om vinteroverallen:

Såå stort projekt var det inte. Arbetsgången var ungefär fördelad så här:
Klippa till alla delar-ett arbetspass
Sy detaljer(broderi, fickor,förstärkningar,krage,vindslå,reflexer)-ett-två arbetspass
Sy i hop ytteroverallen+ sy i hop fodret-ett arbetspass
Sy i hop ytteroverall och foder med blixtlås och krage,ärm och benavslutningar-ett-två arbetspass

Ett arbetspass är för mig en lilla G tupplur eller en stund efter att barnen kommit sig i säng, sisådär 1-2 timmar långt.

Lönar set sig då att sy en vinteroverall? Tja, det beror på vad man jämför med. Nu köper jag ju inte tyger och sytillbehör specifikt för varje projekt, utan använder det jag har hemma, så det är lite svårt att uppskatta vad olika saker har kostat. Men mer än 200 kr tror jag inte att materialet har kostat, sannolikt mindre. Så jämfört med att köpa en ny overall tror jag faktiskt att det blir billigare, även om man jämför med lågprisaffärer som Rusta och dylikt. Någon arbetskostnad har jag förstås inte räknat med, men sy vill jag ju ändå göra. Alltså försöker jag tänka ut projekt som behövs, åtminstone liiite. När tröj och byxhyllorna i garderoberna svämmar över gäller det alltså att hitta annat att sy!

Jag tillhör således dem som faktiskt tycker att det lönar sig att sy, även ekonomiskt. Men jag får ju erkänna att det ligger en del kapital bundet i mitt syrum, på hyllor och i garderober i form av lager...
Sen tycker jag det är betydligt roligare att sy än att gå i klädaffärer, särskilt om det innebär att någon av barnen skall med för att prova. Det har inte hänt sig många gånger.

Årets vinteroverall

Förra vintern hade M enbart overaller ärvda av storasystrarna, men nu börjar det vara dags för en uppdatering. Någon var för liten, en annan för sliten och den tredje hittar jag inte...Rimligtvis finns det någon i rätt storlek, men ingen jag hittar just nu. Nu från hösten funkar det ju bra med en tunn och sliten overall, det är ju nu de slits mest också, innan snön kommer.
Hur som helst drog jag igång ett overallprojekt. Men antingen håller min symaskin på att bli trött, eller så tycker den inte om att jag övergivit den och börjat jobba...Väldigt mycket hoppstygn och tjafs blev det! Och det brukar det inte bli. Jag kan inte påminna mig om att det brukar vara något bekymmer trots tjocka overalltyger, det är liksom inte första gången jag syr vinteroveraller...
Detta är ett mönster från Allt om Handarbete 1/94, välbeprövat, t ex i dessa. Gillar speciellt ärmskärningen som gör overallen bekväm att ta på.
Material är valt bland det som fanns hemma. Tur att det finns mycket hemma...: Bävernylon, med förstärkningar av laminerad polyester över knän och rumpa. Fodrad med vadderat tyg som har bomullstyg inåt och ett nylontyg utåt. Över knän och rumpa är det med andra ord 5 lager material. Kragen fodrad med velour, och nu kom jag på ett knep jag inte tänkt på förr: kombinationen bävernylon i ytterkragen och töjbart foder brukar innebära att foderkragen töjer sig och blir "för lång" när de sys i hop. Nu strök jag mellanlägg både på ytterkragen, som jag brukar, men också på foderkragen. Och vips så höll kragarna samma mått!

När allt äntligen var klart, och jag var lagom less på symaskinsstrulet, skulle jag bara sätta i två knäppen på vindslån. Första gången jag skulle använda annorakknäppen ur "Bibbis låda", så jag var lite nervös för att sabba något, men det första gick bra. Glad i hågen satte jag fast det andra, som också gick bra, tills jag vände på knäppet och såg att jag satt fast ett silverfärgat och ett brunt...! Fick i alla fall testa hållfastheten, det krävdes en rejält vass tång för att nypa bort det bruna!

Ambulansbroderi valt av M
Blixtlåsfickor
Resårhällor under fötterna är bra i snö. Resårkanaler i ärmslut och benslut
Kragen fodrad med velour. Upphängningsögla. Namnlapp. Hakskydd innan för blixtlåset, vindslå utanför.

Tillväxtutrymme finns! Och reflexer.

Rinos ryska rosor

Jag fick en annorlunda vantbeställning av klänningsexperten Rino. Hon önskade sig svarta vantar med röda och cerise rosor "som på ryska sjalar". Jag letade på vårt lilla stadsdelsbibliotek och hittade inte mindre än 5 olika böcker med vantmönster! I en av dessa, "100 landskapsvantar" utgiven av ICA-kurriren, hittade jag ett mönster kallat Gotlandsvantar, som jag utgick ifrån.
Garnet är Novitas Nallegarn. Detta finns inte att köpa här, men jag hittade lämpliga färger hemma. Vantarna blev ganska stora, så tunna fingervantar får plats under. Det torde behövas, för annars blåser det ju gärna igenom stickade vantar. Själv använder jag nästan bara skinnhandskar, så det är kul att få sticka vantar åt andra!

Önskevinsten

Lumlum som vann min ettårsjubileumsutlottning önskade sig ett par yllesockor till sig själv. Dessa är nu levererade till henne. Jag hoppas att de skall hålla hennes fötter varma i höstkylan, som här lämnat rimfrostspår i höstlöven.
Som vanligt är de stickade i Novitas 7-bröder Polkka garn.

Ibland går det snabbt!

Förra veckan bad L lite försynt om ett par vita vantar, sådana där med kant och tofs. Lovikkavantar med andra ord. Och eftersom jag i våras stickade ett extra par i samband med att jag gjorde Lilla Barns vantar, var det bara att leta rätt på dem och fixa luddet och pyntet. Denna gång garn i gult, rött och brunt, för att matcha hennes bruna vinterjacka. Ibland går det snabbt från beställning till "leverans"!
Vantarna är inte stickade med det "klassiska" Lovikkagarnet från Morjärv, utan med ett danskt ullgarn som heter Naturuld. Enligt garnförsäljaren, som hade båda varianterna, är det här renare och mjukare. Något dyrare, men drygare. Jag vet inte, men det här är verkligen mjukt och skönt. Morjärvs kändes lite strävare på något sätt.