Kappa med fördröjning

För många år sedan, kanske 15, köpte jag några meter kappull på Ohlssons tyger. Vad jag tänkt ha den till är mycket oklart. Mellan varven har jag försökt leta fram den och inte lyckats. Dotter L har haft en svart knälång yllekappa som hon använt nästan lika länge, och som sett sina bästa dagar. I vinter dök så påsen med kappull upp igen när jag letade efter något annat, och jag erbjöd mig att pröva sy en ny kappa åt henne. Hon beskrev ungefär hur hon ville att den skulle se ut och jag letade mönster. Plockade fram några potentiella på nätet och hon valde detta, ett Vogue-mönster (1669) med originaldesign från 1949.

Någon kappa har jag aldrig sytt tidigare och den här var en riktig utmaning! Många olika delar som inte satt i hop på ett alldeles självklart sätt. Dessutom fodrad, så det var nästan lika många foder delar som de i ylletyg. Ibland fick jag vända och vrida och fundera hur olika delar skulle passa mot varandra, lite som att bygga ett 3D-pussel. 

 

 Fodrade med ett tunt kviltat, vadderat tyg. Damkappor brukar  inte ha innerfickor, men sånt kan man ju ändra om man syr själv. Så den här fick en påsydd ( på fodret) ficka med blixtlås på en sida, och en infälld blixtlåsficka mellan infodringen med ylletyg och fodertyget på andra sidan.

Knappar fick L välja ur mitt stora , bara delvis sorterade knapplager. Knäppningen bestod i orginalet av tre stora knappar. Jag smög också in ett stort gammeldags tryckknäppe, sådana man syr fast, ovan och nedanför knapparna för möjligheten att stänga till lite bättre om det är kallt och blåsigt. Infodringen skulle egentligen stärkas med påstrykbart mellanlägg, men det hade jag missuppfattat vid tillklippningen och klippt ut delen i fodertyget också. Och eftersom det var svårt att få mellanlägget att fästa på ficklocken, som  är förhållandevis små, så behöll jag fodret i stället för mellanlägg på infodringen. Men det innebar att det blev rejält tjockt lager att sy knapphålen igenom. De blev hyfsat snygga på rätsidan, men på avigsidan fick jag sy fast passpoaltyget för hand.

Kappan blev ca 25 cm kortare än mönstret eftersom tyget jag hade var 3,5 meter och inte 4 meter som det skulle vara. På bilden till vänster skulle jag jämna till fållen. Takhöjden i syrummet räckte inte till för att lyfta upp provdockan på bordet

Kappan blev klar lagom för att bli födelsedagspresent. Men troligen är den för varm nu i vår, så den torde få vänta till nästa vinter på att bli använd.