Konsten att filta

Köpte några nystan Felting Art från AdLibris förra vintern. Ursprungstanken var att sticka tofflor, men jag kom av mig. Under hösten prövade jag i stället att sticka ett par vantar åt A. Svårt att veta hur mycket ullen skulle krympa vid maskintvätten, men jag tyckte jag tog i ordentligt i storlek när jag stickade. När jag tidigare filtat vantar i maskin med annat garnmärke tyckte jag de krympte för lite på 40 grader, så nu prövade jag 60 grader direkt.Resultatet blev jättegulliga pansarvantar till någon nallebjörn kanske... Tog ingen före-bild på dessa vantar, men hade däremot klokt nog ritat av konturerna och angett maskantal för vidd och tumme. Grovt sett kan man säga att vantarna krympte till hälften på längden och med en tredjedel på bredden. Tror att jag använde stickor 5,5. 

 Fortsatte så med ett större par och nöjde mig med att tvätta i 40 grader. Använde ulltvättmedel, men slängde med lite vanlig tvätt också i maskinen. Funkade bra, ullen luddade inre av sig på tvätten vilket jag hade befarat. Vantarna tovade heller inte i hop sig invändigt, inte heller i tummarna. Men jag tror att det är en fördel att sticka tummarna lite överdimensionerade, åtminstone till barnvantar. När vantarna kommer ur maskinen har jag försökt dra dem till önskad form, lite smalare runt handloven till exempel. sen har det tagit något dygn innan de torkat helt. Andra försöket blev i alla fall ögonmåttsmässigt av någorlunda lämplig storlek till

 

Sist ut i vant-trion ett par till dotter L. På den otovade bilden är det Gs hand som skymtar, och hon har väl något mindre händer än L, men det ger ändå en uppfattning om tovningseffekten. Medan man stickar känns det som ett groteskt stort och sladdrigt projekt. Sen är det spännande att se slutresultatet. Vissa av oss är nöjda med ganska låg grad av spänning i tillvaron!