Isländskt garn och ett mål för året

 Under vårt sportlov i Reykjavik bodde vi i en mycket fin och bekväm lägenhet vid hamnen, med utsikt över både hav och berg. Den gav mig också omedelbart en behaglig hemkänsla, med mysiga fåtöljer att krypa upp i och sticka. Och det hade någon annan också tänkt, för under en av kuddarna i en fåtölj hittade jag kvarglömda strumpstickor!
Närmaste matvaruaffären var en dygnet-runt-öppen Netto affär. Utöver mat hade de också en rejäl garnhylla! På Island förstår man att akut garnbehov kan uppstå när som helst på dygnet!
Det isländska ullgarnet uppges ha speciella egenskaper. Det består av två typer av fibrer: ytterfibrer som är långa, blanka och vattenavstötande samt innerfibrer som är tunna, mjuka och mycket isolerande. Det vanligaste märket Istex finns i tre varianter: 3-trådigt Alafosslopi, 2-trådigt Lettlopi och entrådigt Einband.
Färdigstickade tröjor och koftor finns förstås i mängder. Jag prövade massor på Handprjónasamband Íslands, en affär där ett kollektiv av hantverkare säljer sina hemstickade produkter. Jag hittade dock ingen som helt föll mig i smaken. Jag vill ha en lagom lång kofta med fickor och i rätt färger och rätt storlek förstås. Knepigt!
Det slutade med att jag köpte ett garnpaket inklusive mönster på den lilla affär Alafoss har på en av huvudgatorna. Deras egentliga affär ligger en bit utanför Reykjavik, och dit åkte jag inte. Kom sen på att jag borde köpa till extra nystan av grundfärgen för att kunna sticka koftan längre och också till fickor och framkanter, eftersom mönstret var på tröjor i olika storlekar, och inte på kofta. Tog med mig etikett och garnstump till den lilla jouraffären för att se om de hade rätt färg. De hade inte bara rätt färg, utan också samma färgbad! Garnet är Lettlopi, dvs mellanvarianten. Den stickas med 4,5 nummers stickor.
Det var något år sedan jag tog mig tid att sticka något större projekt. Nu satte jag upp målet att se till att inte jobba mer än att jag faktiskt hinner sticka min kofta innan nästa sportlov, dvs på ett år. Äldsta dottern har ställt larm på sin mobil att hon då skall kolla om jag levt upp till målet! Sporrad av detta satte jag igång med koftan så snart jag var klar med de sockor jag hade påbörjat innan och under resan. Det är ett jätteskönt garn att sticka, och resultatet blir mjukt och lätt trots att det är 100% ull. Redan nu, 5 veckor efter resan, är livet + en ärm stickad upp till oket. Återstår den andra ärmen innan allt sedan skall stickas i hop till det rundstickade, mönstrade oket. Vilket förstås är en betydligt större utmaning än de enfärgade delarna. Sist av allt skall allt klippas i sär och kanter stickas för att få det till en kofta. Men jag har gott hopp om att den skall vara klar innan nästa sportlov!
Några andra strönystan från jouraffären blev det också. För dessa har jag inga konkreta planer. Isländskt garn går också bra att köpa via svenska leverantörer. Få se om jag ådragit mig ett beroende...?