Symaskin i födelsedagspresent!

I dag fyller jag år! Jag har fått flera syrelaterade presenter av familjen. Börjar med det minsta paketet, som innehöll flera småpaket. Det var dotter P som i modellera gjort miniatyrer av delar av min syrumsinredning: Symaskin(inklusive sladd och fotreglage), tyghögar, trådrulletavla, gammal röd brödbox som jag förvarar dragkedjor i (öppningsbar med "dragkedjor" i olika färger), låda med mönster, rulle med resår...

Dessutom en sticksöm-sockor i flammigt garn! Hon känner sin mor...
De övriga syrelaterade presenterna får vänta på bloggning till en annan dag!
Hur gammal jag blev? Tja, jag fyller jämt antal år och har barn i åldrarna 1-14 år. Då är det inte så svårt att gissa...

Bambutopp

En enkel topp med trekvartsärm i härlig bambusingeljersey med lycra, från Myllymuksut. Jätteskönt tyg! Mitt favoritmönster från Ottobre. Det enda speciella med denna, utöver det behagliga materialet , är att jag sydde in en bit framilonband(genomskinlig, tunn och platt resår) , ca 10 cm längst ner vid vardera sidsömmen, för att få en rynkeffekt där. Det ger intrycket av att fållen är lite rundad, och inte helt horisontell, vilket den alltså är.

Barndomsminnen till Australien!

Jag fick för ett tag sedan en förfrågan från Lilla Barn, som har en otroligt rolig syblogg, om jag kunde sticka Lovikkavantar. "Sådana där som man får munnen full med ludd av..." Och det gjorde jag så gärna! Visserligen var det säkert 25 år sedan jag stickade några sådana, och något mönster hade jag inte, men det gick bra ändå. Lilla Barn mailade en bild på vad det var hon tänkte sig, så att vi var överens om vad som avsågs. Och nu har de nått fram till Australien, där Lilla Barn bor!
Det vore ju en exportmarknad att satsa på-då finns "behov" av vantar året runt;)
Jag skriver "behov" eftersom vid ett tillfälle under mailkontakten med Lilla Barn hade hon + 14 grader och tyckte det var kallt. Samtidigt var det också + 14 grader här, och grannens ungar var ute och cyklade i shorts i rena glädjen över att våren kommit...


Varför är det tre vantar på den ena bilden? Jo, för att visa två saker:
För det första hur Lovikkavanten ser ut före och efter "efterbehandling". Originalen luddas med kardor, men några sådana har inte jag. Tog en oanvänd nagelborste i stället för att ludda upp ytan både på in och utsida av vanten.
För det andra för att visa hur jag funkar. Jag hade ju inget mönster, men däremot Lilla Barns handmått, som visade sig stämma bra överens med mina. Första vanten jag stickade blev dock onödigt smal. Då ids jag inte riva upp denna-bortkastat arbete tycker jag inte om- utan jag stickade helt enkelt nya lite större, som passade bättre. Den som blev för liten skall få en make och blir sedan lagom åt någon av döttrarna.
Tack Lilla Barn för de fina bilderna från din strand!

WCT-byxor

Fick i höstas av misstag en massa wct-liknande tyg i olika murriga färger. Sånt där 80-talssyntettyg med blank yta och något luddig insidaJag trodde det var vanlig jogging jag köpt, billigt via Blocket...
Eftersom tyget var så billigt var det inte värt att kosta på en returfrakt. Åtgången har dock varit rätt sparsam hittills.
Nu blev det ett par mjukisbyxor åt M. Enkla utan sidsöm med ett påsytt band i stället.
Egentligen är materialet inte så dumt som sommarmjukisbyxor-det fastnar ju inte grus och gräs som i vanliga joggingbyxor. För att inte tala om velour... Den sommaren M skulle bli blöjfri var wct-byxor också ett bra val-de torkar snabbt!
Verkar funka bra på studsmattan också!

Vattenfallstopp

Jag tror att denna topp ur vårens Ottobre Woman heter waterfall. Den finns med både kort och lång ärm, och även som klänning. Tyckte kragen/ringningen såg lite spännande ut. Inte svår att sy, men lite svårt att veta hur den sitter på, den kan liksom rasa lite hit och dit...
Beklagar den inte så vackra minen på den andra bilden, men där syns ärmen lite bättre, så den fick ändå följa med. Eftersom jag inte "fotoshopar" så blir bilderna inte bättre än modellen är...
Tyget kommer härifrån, och är sannolikt någon sorts blandtrikå, kanske viskosebomull. Färgerna är betydligt klarare i verkligheten, begie och turkos.

Bilar!

M är egentligen ingen bilkille. Han har en låda leksaksbilar, mest ärvda efter pappa, men de är nästan aldrig i användning annat än när den mera fordonsintresserade kusinen är här. Jag tyckte ändå att det här tyget var lite roligt, eller så var det kanske färgen jag gillade...
Nåja, denna syddes för ett tag sedan, men jag har väntat med att blogga den tills ekobytet var avslöjat, eftersom jag skickade med lite av samma tyg. Det är alltså en bambu-bomullstrikå från Myllymuksut, där mönstret är instickat och inte tryckt.
Tycker om kombinationen med orange mudd, men muddarna i sig blev inte bra. Tänkte se hur de blir efter tvätt. Kanske blir de bättre, annars får jag överväga att klippa bort dem och göra om. Men jag är ingen perfektionist-"good enough" är mera min inställning. Jag tror man mår bättre av det.

Ekoswap till Ellan

Jag hann bli orolig för att paketet jag skickade till Made by Ellan hade kommit bort på posten. Det gick i väg så snart jag hade fått adressen, men inget dök upp i mottagarens blogg. Det var dock datorerna och inte posten som hade trasslat, så paketet hade kommit fram som det skulle. Skönt!

Som signaturplagg blev det naturligtvis stickade sockor! Fick chansa lite angående storlek, men de verkar ha passat barnen. Första gången jag provat Mark&Kattens Ekoull. Riktigt skönt att sticka med! Tyvärr är ju ett helyllegarn inte så slitstarkt, så det fick följa med lite garn att stoppa med om/när det går hål. För att reparera och underhålla, i stället för att kasta, är också att vara ekologisk!
Ellan önskade sig mössmönster. Det fick bli ett amerikanskt mönster som vår utbytesstudent från USA lämnade efter sig då hon åkte hem i fjol.
Ett återvunnet somrigt bomullstyg, samma som i denna skjorta, och en liten bit av bomulls/bambutrikån med bilar fick följa med.

Så här långt var allt enkelt! Men att hitta något lokalproducerat ekologiskt var värre! Jag försökte tänka och leta i olika tänkbara affärer, men icke! Visst, rotfrukter, mejeriprodukter och sånt, fanns förstås, men att skicka sånt per post lät väldigt oekologiskt! Dyra frakter och risk att det förstörs innan det når mottagaren. Andra närproducerade saker hittade jag, men inget som var märkt ekologiskt. Jag lärde mig dock att det dykt upp alla möjliga ekologiska produkter från de stora kedjorna när jag gick och letade i hyllorna. Ytterligare en försvårande omständighet var att Ellan inte bor så långt härifrån, så lokalt behövde verkligen vara riktigt lokalt, för att inte också finnas hos henne. Jag gav upp och skickade ekologiskt rooiboste i stället...