Stickdags!

Nu skall jag snart få börja sticka vinnarsockorna! Influensasjuke sonen M fick dra lott under överinseende av lika sjuka storasyster P. Vinnare blev Mikaela StigsdotterLarsson som har Mikaelas Läs och Matblogg. Grattis! Av hennes blogg kan jag utläsa att hon nyligen är prästvigd, och mat och bokroad förstås! Nu inväntar jag bara besked om storlek och färgval, sen skall jag sticka så fort jag hinner, om nu inte jag också däckas av influensan...
För er som inte vann, men ändå tycker att det kan vara spännande att vänta på(och skicka!) paket, kan jag tipsa om att det fortfarande finns två platser kvar på min PIF

Legobyggare

Sonen M har hittills inte haft någon ordtröja, men nu har han också fått sin del ur den 3,5 kg tunga "rulle" med svart jogging jag köpte i Härmä. Han älskar att bygga:tågbana, kulbana och Lego. Denna gång fick det bli Legobyggare. Byxmönstret är en egen variant med sidofickor. Jag gillar den typen av fickor eftersom de ger möjligheten att få in en eller två färger extra på en annars enfärgad byxa. Här har jag valt att ha sidostycket svart, men fickpåsen ljusblå, och låta den råda över. Effekten blir lite som en passpoal, men på ett mycket enkelt sätt.
Tröjmönstret är ur "Sy barnkläder i mjuka tyger" av Åsa Lennartsson. Första gången jag använt något mönster ur den . Detta är stl 115, boken omfattar 70-130 cl. Tröjan blev ganska långsmal, vilket i och för sig passar M.

Gokrypare

Måste bara visa några livebilder av gårdagens inlägg. Lite svår att hinna med dock, tills hon hittade sitt eget tangentbord i pappas arbetsrum.

Velourdräkt

Här i Skellefteå finns det en liten källaraffär vid namn "Majkens tyger och diverse". Lokalen är sanslöst överfylld med tyger, garner och -just det, diverse!
Jag har bara besökt affären några få gånger, för tvärtemot vad man skulle tro av de yttre omständigheterna, så är tygerna oftast väldigt dyra.
Förra lördagen passerade jag dock där och slank in. Med hem följde 2m velour, bara för att jag inte kunde motstå den randiga. Den randiga kostade dock 240kr/m, vilket jag tycker är alldeles för mycket. Tysk lär den vara, men jag tror inte att det är Hilco.

Jag har försökt jämföra velourpriser på nätet. Det som stör mig är att så få ställen uppger kvadratmetervikt på sina tyger. På tex just velour skulle det ju på ett enkelt sätt ge en uppfattning om hur tjock/tät velouren är. Någon som vet vad Hilcos väger?

Det blev en enkel dräkt åt lilla G i storlek 74. Hon hade den på sig när jag besökte mitt jobb, så nu har jag fått äran att sy en likadan till en arbetskamrats barnbarn. Den fick också namnet broderat i brunt(mudden och den mörka randen i tyget är alltså brun, fast den ser nästan svart ut på bilden) på ena ärmen, men är annars likadan men en storlek större.

Enfärgade

Jag gillar att leka med färger både när jag syr och stickar. Jag vet inte hur många par randiga sockor jag gjort genom åren, men de är många. Däremot funderade jag på när jag gjorde detta par om jag någonsin gjort helt enfärgade! Inte som jag kan påminna mig. Det brukar alltid smyga sig in åtminstone någon liten rand, om inte garnet i sig är melerat eller mönstrat.
Kanske är det en revolt mot mina färgblandningar som fick P att beställa ett helt enfärgat par, i någon mörk färg.
Detta sockinlägg får även fungera som en puff för min utlottning av ett par sockor. Kanske finns det inte så många frusna fötter bland sybloggarna? Första dagen var det en del som skrev upp sig, men sen har det inte blivit fler. Chansen finns kvar till 2/2!

Chansning

Kunde trots allt inte låta bli att sy något till P till födelsedagen som hon inte själv varit med om att välja och prova. Tog dock den försiktiga vägen och valde neutrala svarta joggingbyxor. Mönstret är ur Ottobre 1/2009, har mudd + snöre i linningen samt fickor i sidsömmarna. Sidsömsfickor är det nog säkert 20 år sedan jag sydde senast. I originalmönstret är bensluten raka, men jag valde att dra i en resår, jag tror inte P gillar "fladder" kring fötterna.
Hur gick det då? Vet ej, ännu är det inte använda. Men blir de inte använda av P torde lillasyster L lägga beslag på dem...

14-års present och vådan av knapphålsautomatik

Äldsta dottern P fyller 14 år i dag! Egentligen är det inte klokt vad tiden går.
Jag vill ju gärna sy något till barnens födelsedagar, men det blir betydligt svårare ju äldre de blir, att lista ut vad de kan tänkas gilla. Har gjort några chansningar som inte gått hem de senaste åren...
Alltså fick P bestämma själv, även om det då inte blir någon överraskning för henne. För mig blev det dock en överraskning! Jag hade väl gissat på någon tunika i trikå eller så, men hon valde raskt ut ett mycket prydligt skjortblusmönster ur Burda 6/2008. Tyget hon valde var en vackert ljusgrön(lindblomsgrön?) linneduk från Myrorna, vältvättad, fläckfri och mjuk! Jag gillar linnetyg, och det gjorde sig mycket bra till modellen med sydda veck.
Egentligen skulle det utöver de sydda vecken i midjan även sys på en dragsko med resår i, för ytterligare rynkeffekt, men det enades vi om att avstå från, skulle ha förtagit effekten av de snygga vecken på linnetyget.
När jag klipper i linnetyg inser jag varför det var ett populärt material förr när slitstyrka var viktigt. Även omtyget känns mjukt, och ytan len mot huden, så är trådarna väldigt hårda att klippa i!
Knappar valde P också själv ur min omfattande "samling", bronsfärgade metallknappar med runliknande symboler. Jag hoppas att det inte står något opassande på dem...
Min symaskin har en bra knapphålsautomatik. Man väljer typ av knapphål(eller låter maskinen välja utifrån vilket material man syr i), matar in knappstorlek och sen är det bara att gasa, så syr den ett knapphål i rätt storlek. Praktiskt! Men det visade sig ha sina risker också: När jag sytt ett knapphål och höll på att flytta blusen i rätt
läge för nästa så kom lilla G krypande och lade sig på gaspedalen! Vips var nästan ett helt knapphål sytt på helt fel ställe, innan jag hann få bort henne från pedalen! Som tur är sprättar ju maskinen inte upp knapphålet automatiskt, så stygnen gick ju att sprätta bort!