Färgerna blev väldigt svenska! Fick mig att associera till Stenmarks gamla mössor...
Det här garnet var tjockare än det jag brukar sticka vantar av, och eftersom mönstret är detsamma, blev vantarna ganska stora. Efter tvätt i 40 grader var de betydligt mindre! Med lite våld och rå styrka gick de dock att töja ut så att de någorlunda passar dotter P. Jag kan få dem på mina händer också, men det är stramt just i nivå med tummen. Man tänker inte på det med vanliga stickade vantar som inte är tovade, för de formar ju sig så bra efter handen, men handen är ju faktiskt betydligt bredare just där. Ett gott tecken på att jag inte har tummen mitt i handen kanske?!
7 kommentarer:
Coola! :-)
Jag bara älskar dina vantar! (Extra mycket när jag vet hur fina och sköna dina sockar är)..
Vad skulle du ta för ett par vantar?
Kan du sticka lovikavantar? Såna där vita med gul, blått och rött (tror jag det är) mönster nedtill,och en tofs? Sånadär som man fick hela munnen full av ludd av, när man försökte dra av med tänderna... Hur mycket skulle ett par såna kosta (om du kunde)???
Jag var på den lokala hemslöjdsaffären i går i ett annat ärende, och himlade med ögonen åt att de sålde vanliga enfärgade yllevantar utan några som helst krusiduller för, om jag minns rätt, 280 kr! Det tycker jag är att överdriva. Jag kan tänka mig att sälja vantar. De mönstrade för 200 kr, Lovikkavantar barn 120kr, vuxen 180kr.
Jag är självklart intresserad! Mailar dig ikväll ;-)
/Anna
vilka fina vantar, jag blev lite npstalgisk, min farmor gjorde alltid såna till mig, hon var från österbotten hon med, närmare bestämt från jakobstad.
Skicka en kommentar